Den glömda bygden - i Simon Wahlbergs fotspår

De flesta upplänningar kan ganska lätt pricka in både Österbybruk, Gimo, Alunda och Skyttorp på en karta. Om man ritar ett kryss på den kartan med de fyra orterna i varsitt hörn hamnar mittpunkten ganska exakt på en plats som förmodligen inte är lika bekant – Morkarla. Mitt i Uppland ligger en socken som man kommer till på slingrande skogsvägar, oavsett från vilket håll man färdas. Att det historiskt har varit en tämligen karg bygd understryks av det faktum att Morkarla ingick i Olands härad, vars namn kommer från adjektivet oländig och syftar på dess vida och oländiga skogmarker översållade med klippblock.

Mitt i socknen, där huvudvägarna möts, ligger Morkarla kyrka. Det är en ganska liten och gullig gråstenskyrka som har sitt ursprung i 1200- eller 1300-talet. Den var tyvärr inte öppen vid vårt besök idag, så vi kunde inte studera målningarna som ska vara intressanta.

 

Morkarla kyrka

I Morkarla har en liten del av mina förfäder bott, på mormors och morfars sida. Det är dels ett par generationer akademibönder i Prästby, dels en av mina äldsta dokumenterade förfäder; Nils Ersson i Söderby (14 generationer bort), som jag nämnde i Men hur långt har du kommit då?. Slutligen familjen Wahlberg, som jag nämnde i Gruvarbetarna från Söderskogen. Simons Wahlbergs farfar Erik Andersson Wahlberg föddes 1724 i Valö, men gifter sig med bonddottern Anna Matsdotter från Knaby i Morkarla, och flyttar dit. Erik arbetar som gruvdräng liksom sonen Erik. Erik den yngre gifter sig med Brita Karberg från Karkebo i Film och paret får fem barn. Den enda sonen som överlever barnaåren är Simon, som gifter sig nyårsdagen 1816 med Brita Lisa Danqvist från Söderskogen i Film. Brita Lisa var äldsta dottern till Anders Danqvist, vars bouppteckning redovisades i En bouppteckning berättar. Efter vigseln flyttar Simon från Morkarla till Söderskogen och fortsätter att arbeta som gruvdräng vid Dannemora. Som av en händelse gjorde vi samma resa idag, dvs från Morkarla till Söderskogen i Film, och gjorde faktiskt också ett stopp och tittade ner i det imponerande dagbrottet vid Dannemora gruvor.

Söderskogen var en mycket trevlig bekantskap. De gamla gruvdrängstorpen verkar vårdas ömt, och hela byn andas Bullerbyidyll, om än förmodligen enbart som sommarstugeområde. De många och vackra stengärdsgårdarna och stenhögarna vittnar om det arbete som låg bakom att få till brukbar mark. Både Film och Dannemora ingick ju också i Olands härad.

Söderskogen, Film

 

Källor:
Sveriges Bebyggelse, Uppsala län del II, 1950.
Svensk Etymologisk Ordbok.
Kyrkböcker i Morkarla, Film och Valö.

 

En bouppteckning berättar: en ko som heter Gullros

En bouppteckning är en uppteckning av ett bos tillgångar och skulder. Bouppteckningar har sedan 1600-talet upprättats vid dödsfall och vid vissa andra tillfållen då bon delats, t.ex. vid konkurser och äktenskapsskillnader. I 1734 års lag, som trädde i kraft 1736, gavs för första gången en allmän föreskrift att bouppteckningar skulle upprättas efter avlidna och inregistreras hos domstol. Bouppteckningar har dock, särskilt i städerna, upprättats och lämnats in till domstol även innan dess.

En bouppteckning kan, med lite fantasi, ge en bra bild om hur den avlidnes liv har varit. T.ex. listas både husgeråd, verktyg och kläder väldigt noggrant. Har man tur kan man också få upplysningar om arvingar som kanske inte var kända på annat sätt.

Jag hade tänkt ta upp ett exempel. Min mormors mormors mormors morfar Anders Danqvist föddes 1762 i Söderskogen i Films socken, arbetade som gruvarbetare vid Dannemora gruvor, och dör 1813 på samma ställe som han föddes.

I hans bouppteckning listas med stor detalj allt som fanns i hemmet vid den tidpunkten. Bl.a. får men reda på hur inredningen såg ut. Kanske inte så stor skillnad mot hur hemmen ser ut 200 år senare, förutom att spottlådan har avskaffats på de flesta håll.
1 par vävstolar
3 st kistor
1 såffa
1 st skrin
1 st nytt skåp, omålat
1 st litet skåp, målat
4 st karmstolar
2 st karmstolar, gamla
2 st bord
1 st wägguhr af jern
2 st små speglar en sämre
2 st taflår
1 st spåttlåda

Allt husgeråd räknas upp, och det omfattar porslinstallrikar, stenfat, brännvinsglas och mycket mer. Verktyg fanns det förstås gott om, vilket väl var en nödvändighet för att klara livet på gården. Bl.a. räknas det upp en stor mängd olika hyvlar, huggborrar, hovtänger och spett. Tumstock och hyvelbänk finns också för snickeriarbeten. Läsa kunde man säkert i hemmet, eftersom det räknas upp följande böcker:

1 st bibel
1 st grov psalmbok
1 st lag
6 st böcker af diverse
1 st taskbok

Anders verkar ha blivit lite skumögd på äldre dar, vilket kanske inte är så konstigt efter ett helt liv i gruvan. 2 par glasögon finns nämligen med i bouppteckningen. Här är samtliga poster under rubriken mansgångkläder:

2 par glasögon
2 st rakknivar
1 st tobakspung
1 st blå sortut
1 st svart klädning
2 st jackor, en blå och en randig
3 st västar, en sämre
2 par byxor
2 par snöstrumpor, ett par sämre
1 st skinnpäls
1 st skinnpäls, sämre
1 st grå rock
1 st grå rock, gammal
1 st hatt och mössa
1 st förskinn
6 par strumpor, bättre och sämre
2 par stövlar, ett par gamla
1 par skor
1 par handskar och vantar
1 par fingerhandskar af skinn

Slutligen, under rubriken Kreatur, kommer gårdens djur. De är tre till antalet, nämligen:
1 st ko Gullros
2 st får

Totalt värderas hushållets tillgångar till 83 riksdaler banco. Denna summa år 1813 motsvarar 11191 kronor i 2015 års penningvärde. Dock är hushållets skulder på 97 riksdaler.

Anders Danqvist förekommer ytterligare en gång i rullorna hos Film och Dannemora tingslags häradsrätt. Det är år 1811, då Anders stämmer skräddarlärlingen Per Kjellström från Films kyrkby att betala 18 riksdaler för den ko han inropat på auktion. Kjellström stämmer då i sin tur Danqvist, med påstående att beloppet ska sänkas till 12 riksdaler eftersom kon inte hade varit med kalv, vilket utlovades. Parterna når slutligen en förlikning:

Vid upprop härav infunno sig parterna personligen och fullföljde sina instämda påståenden. Föregav Dannqvist, att enligt vad, vid auktionen för honom anmälts, hade den försålda kon varit med kalv. Denna uppgift anförde Kjellström, hava varit orsaken, varför han budit mera, än han annars skulle gjort, varför han begärde eftergift å auktionssumman. Efter fortsatt tvistande, träffades parterna emellan, den förlikning att Dannqvist å summan eftergiver 3 riksdaler och rättegångskostnader kvittades. Återstoden 15 riksdaler och 4 sh. skulle genast utgivas. Denna överenskommelse blev efter uppläsande erkänd, varför Häradsrätten, aktade för gott densamma fastställa, som avsades.

Jag måste också kommentera namnet Danqvist, eller Dannqvist som det också stavas i några sammanhang. Förmodligen har Anders tagit det för att kunna särskilja sig från andra Anders Andersson som också jobbade i gruvan. Anders far kallade sig på liknande sätt Anders Danerus, antagligen bildat från födelseorten Dannemora. Dessa namn levde tyvärr inte vidare särskilt länge. Anders Danqvist får åtta barn, sju döttrar och en son, och sonen Erik dör endast fem månader gammal. Det var ju endast mannens namn som fördes vidare, oavsett om det var fråga om familjenamn eller patronymikon. I de folkräkningar från åren 1860-1910 som finns sökbara finns bara någon enstaka Dannqvist (vars namn verkar komma från Danmarks socken i Uppland respektive Dannäs i Småland) och en enda Danerus (också den personen från Småland).

 

Gruvarbetarna i Söderskogen

Söderskogen är namnet på en samling små hus, gruvdrängstorp, i Films socken. Söderskogen är beläget på en liten kulle på västra sidan om den numera utdikade Gruvsjön vid Dannemora gruva.

En bit in på 1700-talet kom de första gruvarbetarna till Söderskogen. Det började då bli trångt i gruvsamhället inne i Dannemora, och kanske en av orsakerna var de många krigsfångarna som lär ha bott och arbetat i gruvan. Kring sekelskiftet 1700 fanns det omkring ett sextiotal arbetare vid Dannemora boendes i de slumartade kvarteren runt gruvan. 100 år senare var antalet anställda cirka 400.

De som bosatte sig i Söderskogen fick antagligen timmer till sina stugor av gruvan, men fick förmodligen bygga dem själva. Stugorna var inte stora, omkring 6 x 4 meter. Några av dessa stugor står ännu kvar. Senare byggdes lite större hus med 1 rum och kök, och trots att de hade många barn kunde de även ha mor- eller farföräldrar boende hos sig.
Första gången Söderskogen är upptagen i husförhörslängden är år 1746. Det fanns då cirka 8 hushåll, totalt omkring 20 personer. 1785 hade hushållen ökat till 24 stycken, med omkring 100 personer.

Det var säkert ett slitsamt liv. Först arbeta tungt i gruvan, sedan bryta mark för att få sina täppor och potatisland. Vintertid tog sig arbetare från byn över den isbelagda gruvsjön till gruvan och sommartid via båt, men när isen varken bar eller brast fick man gå den långa vägen runt sjön.
Vägen byggdes inte förrän en bit in på 1900-talet. Av Gruvsjön finns idag bara ett stort dike kvar, den invallades och torrlades 1968.

Den första av mina anor som kom att bo i Söderskogen var mormors mormors mormors morfars farfar Anders Rönn, som arbetade som gruvdräng på 1730- och 40-talet. I husförhörslängden för 1745 står att läsa att Anders läser lite i bok och att han besökte nattvarden vid Mickelsmäss. I kolumnen för förhör står det ”något”, vilket borde innebära att han åtminstone klarade prästens frågor bättre än de gruvdrängskollegor som fick omdömet ”svagt” eller ”enfald”.

Många kvinnor arbetar i gruvan, och mycket tyder på att Anders dotter Brita arbetar som gruvpiga, åtminstone tills hon bildar familj. Brita blir kvar i Söderskogen och gifter sig med en gruvdräng och senare gruvarbetare Anders Danerus från Dannemora socken. Gruvtorpet övertas så småningom av deras äldste son Anders som kallar sig omväxlande Danerus och Danqvist. Tillsammans med gruvarbetardottern Stina Malmsten får de åtta barn, sju flickor och en pojke. Den enda sonen Erik dör i späd ålder, och därför är det inte så konstigt att äldsta dottern Brita Lisas make tar över gården i sin tur. Maken är Simon Wahlberg, ännu en gruvarbetare, men från Knaby i Morkarla socken. Som namnet antyder är den släkten bördig från Valö socken.

Den femte och sista av mina anor i rakt nedstigande led som bor i Söderskogen är den näst äldsta av deras 12 barn, Anna Maja Wahlberg, född 1818. Men åtminstone två av hennes bröder står antecknade som gruvarbetare i husförhörslängden, så stugan fanns säkert kvar i släkten ett tag till.

I Söderskogen föddes 1873 Carl Eldh, som så småningom blev en berömd skulptör.

Brantingmonumentet av Carl Eldh, Norra Bantorget i Stockholm. Bild från Wikipedia.

Källor:

Dannemora Hembygdförenings årsskrift, 1989.
Vallonminnen. Olov Isaksson 1998.
Kyrkböcker i Film, Dannemora, Morkarla och Valö.

Släktforskningssafari

Här kommer ännu ett semestertips: åk på släktforskningssafari! Genom att göra avstickare från den vanliga eller planerade vägen kommer du att få se omgivningar och platser du inte skulle besökt annars. Det ger också en extra dimension till släktforskningen att stå på samma plats som ens förfäder levde. Som tur är tycker även min kära hustru att det är kul att se nya platser. Annars hade det nog inte blivit lika mycket safari.

På väg till den traditionella årliga herrgårdsweekenden i glada vänners lag nu i våras tog vi om en omväg för att besöka Sparrsätra, som ligger en knapp mil norr om Enköping. Där har förfäder till farmor bott i ganska många generationer. Orten har för övrigt en plats i historien då Slaget vid Sparrsätra utkämpades år 1247 nära kyrkan. Folkungarnas uppror mot kungen Erik läspe och halte slogs ner och, som det står i Skänningeannalerna, ”Upplands allmoge förlorade vid Sparrsäter segern och sin frihet, och man pålade dem spannskatt, skeppsvist och flera bördor".

Sparrsätra kyrka, Uppland

I samband med sommarens bilsemester blev det också ett par avstickare. En till Sandhult, en dryg mil nordväst om Borås. Där föddes mormors mormors mormors farmors morfar Bengt Andersson Sandman 1675. Han flyttade från Västergötland till Film i Uppland och tjänstgjorde där som korpral i Olands kompani, Upplands regemente. Det som slog mig när man kör omkring i de trakterna är att det är mycket mer kuperad terräng än hemmavid.

Sandhults kyrka, Västergötland

 

Ett släktrelaterat stopp blev det också på bilsemesterns sista dag. På hemvägen valde vi att ta 55:an genom Södermanland varpå jag raskt insåg att vi då skulle komma att passera Sköldinge, där farmors morfars farfar Anders Jönsson är född, liksom många av hans förfäder. Sköldinge ligger mitt i Södermanland, mellan Flen och Katrineholm. Kyrkan uppfördes så tidigt som på 1100-talet.

Sköldinge kyrka, Södermanland