Sedan tidigare har jag hittat vallonanor på farfars, farmors, morfars och mormors fars sida. På mormors mors sida har jag nu identifierat ytterligare en gren som bär till Vallonien.
Jag hade tidigare fastnat på mormors mormors
morfars farfars mor Margareta Larsdotter i Götby i Tegelsmora. Jag
kunde inte lista ut vilka hennes föräldrar var. Hon skulle vara
född 1712, men födelse- och dopböckerna i Tegelsmora socken tar
sin början först 1741. När man tittade närmare på dopvittnena
till Margaretas och maken Erik Perssons barn kunde man se att det var
oväntat många vittnen från Tobo, bland annat några som stod
angivna som masmästarens son respektive dotter, Lars Eriksson och
Maria Eriksdotter. Det skulle kunna vara en ledtråd, eftersom
dopvittnena normalt bestod av den närmaste släkten (ofta farbröder,
morbröder, fastrar och mostrar till barnet) eller de närmaste
grannarna. Götby och Tobo ligger förvisso i samma socken, men det
är ändå tillräckligt långt emellan (ca 4 km fågelvägen) för
att det borde vara släktingar som kommit i fråga som dopvittnen i
det här fallet.
Tobo bruk (eller Toboborg som det hette till
och med 1700-talets slut) var vid den här tiden tillräckligt litet
för att det skulle kunna vara möjligt att bläddra igenom
husförhörslängden för tiden vid Margaretas födelse och framåt
för att se om man kunde hitta hennes familj. Där hittade jag
masmästaren Lars Gustafsson som får ganska många barn, bland annat
en Margareta som i en senare husförhörslängd har anteckningen
”gift till Götby”. Därmed var saken klar. Dopvittnena som stod
som masmästarens son och dotter visade sig vara Margaretas
brorsbarn, vars far Erik hade efterträtt fadern som masmästare vid
bruket. Ännu mer logiskt blir sammanhanget när jag inser att i en
av födelsenotiserna för Erik Perssons och Margareta Larsdotters
barn står Erik som ”brukskarl”. Han arbetade alltså åtminstone
en del av sitt liv vid Tobo bruk trots att han bodde en bit därifrån,
och hade således god chans att träffa en masmästardotter.
Alternativt fick han jobb på bruket just för att hans svärfar var
chef för järnproduktionen.
I dödsnotisen för Lars 1744
står han som gamle masmästaren Lars Gustafsson Fogman. Han föddes
i Lövsta bruk 1657 och hans föräldrar var uppsättaren Gustaf
Knutsson och Cecilia Larsdotter. Hans maka, och Margareta Larsdotters
mor, var Margareta Sporrong. Hennes farfars far var Bertrand Sporrong
som tecknade kontrakt i Liége 1625 för fyra års arbetare som
smältare vid Finspångs bruk, och hennes farfar var Francois
Sporrong som tecknade kontrakt 1627 i Liége för två års arbete
som malmslagare vid Lövsta bruk. Båda blev kvar i Sverige resten av
sitt liv. Se även I fäders spår – besök i Liège.
Lars Gustafsson Fogmans far Gustaf
Knutsson Fogman föddes 1623 i Gävle, där hans far Knut Andersson
var borgare. Gustaf arbetade som uppsättare (eller oppsättare som
man skrev på den här tiden) vid Lövsta bruk. När en blåsning
skulle göras i masugnen ansvarade uppsättaren för att rätt mängd
kol, malm och kalk blandades i masugnen, enligt masmästarens
anvisningar. Gustaf flyttade på ålderns höst in på hospitalet i
Lövsta bruk, och hans liv slutar tragiskt vid 96 års ålder när
ryssarna härjar på ostkusten sommaren 1719 och bränner ner större
delen av bruket inklusive hospitalet. Se även Rysshärjningarna i Norduppland 1719.
Lövsta bruk
har avhandlats tidigare på bloggen, men inte Tobo bruk. 1643 inköpte
Louis De Geer hemmanet Toboda av kronan. Sonen Emanuel anlade en
masugn här 1676. 1693 byggde Charles De Geer en ca 25 kilometer lång
transportväg genom skogen från Tobo till Lövsta bruk. Tobo masugn
tillhörde släkten de Geer till 1917, då den tillsammans med de
Geers övriga bruk såldes till Gimo-Österby bruks AB. Driften
upphörde 1925. Efter nedläggningen fortsatte området att utvecklas
som industriområde, samtidigt som järnhanteringens anläggningar
successivt revs. 1938 etablerade Monark en skidfabrik, och senare en
radio- och TV-fabrik. Lilla Tobo var på 1950-talet en känd
industriort, och 1958 utsågs det till Sveriges mest tv-täta
samhälle av Expressen.
Tobo lät talas om sig även i
sportens värld vid den här tiden. Den berömda Limexskidan, som var
det dominerande skidmärket från slutet av 1940-talet till början
av 1960-talet, tillverkades till en början i Tobo. Både Sixten
Jernberg och Mora-Nisse åkte på den. Den sista storåkaren på
dessa skidor var Assar Rönnlund, som vann Vasaloppet 1967 på sina
Limex.
Tobo förknippas också med Eric Sahlström,
riksspelmannen som bland mycket annat spred den moderna nyckelharpan
och gjorde den känd. Eric var född i Vendel och hade ett jordbruk i
Göksby i norra Tegelsmora, men tack vare att hustrun Anna var hemma
och tog hand om familj och djur kunde han både komponera låtar,
bygga nyckelharpor och komma ut och spela. Eric Sahlström Institutet
invigdes 1997 i Tobo och är ett nationellt center för traditionell
musik och dans.
Källor:
Tegelsmora kyrkoarkiv
SE/ULA/11537/AI/2 (1735-1752) Bild 49
Österlövsta kyrkoarkiv
SE/ULA/11818/EI/1 (1702-1768) Bild 163
Upplandsmuseet,
Masugnsanläggningen vid Tobo bruk, km 515-2018, Per
Lundgren
Arbetarbladet 10 juli 2015: Då var Tobo det mest tv-täta
samhället
https://sv.wikipedia.org/wiki/Limex
http://leufstabruksarkiv.se/tobobruk/arkivinfo.htm
Eric
J Sahlström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6318, Svenskt
biografiskt lexikon (art av Jan Ling), hämtad 2021-03-25
