torsdag 9 november 2017

Vendels järnvägsstation

Det här är ett återskapat inlägg av det från 1 september 2017, som jag råkade radera av misstag.

Det kom ett mail häromdagen från en person som hade läst mitt inlägg om Örbyhus och järnvägens tillkomst i bygden (se När järnvägen kom till byn - banvakter och banmästare). Läsaren hade en uppgift om att hans farfars far var stationsinspektör i Vendel, och undrade om jag visste något mer om var det kunde vara, möjligen Örbyhus? Jag funderade en liten stund, och kom sedan på att jag hade läst någonstans att det faktiskt funnits en station med namnet Vendel, trots att järnvägen bara snuddar socknen en kort sträcka längst i nordost. Och det är just dit vi ska bege oss, till ”andra sidan” Vendelsjön, som den östra sidan ofta benämns.

Om vi backar till 1870-talet då järnvägen mellan Uppsala och Gävle planerades, så var som jag tidigare berättat om ett av förslagen att dra banan över Vendelsjön. Istället drogs järnvägen öster om sjön, och en station anlades ungefär vid den punkt där de tre socknarna Vendel, Tegelsmora och Dannemora möts, snett över sjön från Örbyhus slott och knappt 5 km söder om det som skulle bli Örbyhus samhälle. Denna station kom vid banans invigning 1874 att heta Vendels station. Det sägs att en bred gata röjdes så att greven skulle få fri sikt mellan slottet och järnvägen.
Stationshuset med bostad för stationsföreståndaren kom att uppföras i Tegelsmora, godsmagasinet och båda stickspåren kom att ligga i Vendel, medan stationen förmodligen hade mest nytta för de boende i Dannemora.
Från och med årsskiftet 1899-1900 kom stationen istället att heta Knypplan. Redan 1911 uppsattes det första AGA-blinkljuset i signalen på Knypplans station. Den blev så småningom den blinksignal som varit längst i bruk i hela världen.
Knypplan blev en betydande knutpunkt i trakten under en stor del av 1900-talet eftersom även två länsvägar möts där.
Den 1 juni 1966 stängdes stationen och tillhörande hus revs, utom banvaktsstugan som såldes och flyttades hel (förutom taket) till ett sommarstugeområde utanför Uppsala. Knypplan blev då endast en mötesplats för tågen på den fjärrmanövrerade linjen. I och med att sträckan nu är dubbelspårig har även den funktionen upphört.

Tittar man i husförhörslängderna för Vendels station hittar man att min mailande läsares farfars far Viktor Bergström var stationsinspektör åren 1877-1881, innan han flyttar till Västerås.

Knypplans station. Bild från Vendelkråkan 1977.

I Knypplan har även en av traktens mer kända personligheter bott, nämligen Smultrongärds-Ida.
Hon hette egentligen Ida Gustafsson och föddes 1886 i Stoparbo vid Bergbyåsen i Vendel. Familjen flyttade 1888 till Smultrongärde, där fadern var torpare. Hon var duktig på att hantera dragspel och spelade tillsammans med sin bror Gustaf Gustafsson, ”Skorpstu-Gustaf” på danser och sammankomster. Ida spelade dragspel och Gustaf nyckelharpa. Hon spelade även ibland ihop med den kände riksspelmannen Erik Sahlström och uppteckningar har gjorts av de låtar som hon kunde. Bland dessa finns den kanske mest kända, Polska efter Smultrongärds-Ida:
https://www.youtube.com/watch?v=Fipwlg2xCSc

1925 byggde Ida ett hus i Knypplan som skulle komma att bli Knypplans handel. Hon flyttade även dit samma år och bodde där tillsammans med dottern och modern. Hon drev ingen handel själv utan hyrde ut åt olika handlare.
Hon avled 1962 vid Knypplan.

Men vad har allt det här att göra med min egen släkt? Jo, Viktor Bergströms efterträdare som stationsföreståndare i Vendel/Knypplan (det är föralldel ett par stycken emellan) åren 1890-1916 är Karl Johan Hedberg. Hans hustru Kristina Matilda Eriksson var född 1841 i Andersbo i Films socken, och hennes mormor var Anna Malmsten, född 1768 i Film. Namnet Malmsten har förekommit flitigt här i bloggen, och jo, Anna Malmsten är kusin med min mormors mormors mormors mormor Stina Malmsten i Söderskogen (se
Gruvarbetarna i Söderskogen).

Källor:
Vendelkråkan 1977, Vendels hembygdsförenings årsskrift: Järnvägstationen Vendel av Martin Mattsson.
Vendelkråkan 1987, Vendels hembygdsförenings årsskrift: Smultrongärds-Ida av Ingemar Eriksson.
Husförhörslängder i Tegelsmora: AI/18, AI/19, AI/20 och AI/21.
Banvakt.se: Knypplan.

Om fjärdingsmän, del 2: Jonas Forslund i Tierp

Farfars mormors morfar Jonas Forslund föddes 1761 Farsbo i Tierp. Hans far var skomakaren och läraren Jon Jonsson och hans mor var soldatdottern Katarina Larsdotter Ströberg. Jonas tjänstgör även han som lärare under några år och flyttar runt i socknen, där man finner honom i Bäcklösen, Hyttan och Korsbo.1785 gifter han sig med Katarina Lindberg. De får tre barn innan Katarina avlider 1797 i gikt, endast 38 år gammal. Jonas står nu ensam med två barn (ett har gått bort i kikhosta), men finner en ny partner i soldatänkan Katarina Matsdotter Åberg, vars tidigare make Jan Larsson Vid dött i kriget mot Ryssland. Katarina tar med sig två barn in i äktenskapet, och tillsammans med Jonas blir det så småningom ytterligare fem barn.

I augusti 1800 omnämns Jonas Forslund i ett sockenstämmoprotokoll i Tierp. Han har då antagits som fjärdingsman i den norra nämnden, men familjen bor vid det tillfället i Fålbäcken, längst ner i den södra delen av socknen, strax söder om Månkarbo. Detta försvårade givetvis hans tjänstgöring. Bara till kyrkan, som ligger mitt i socknen, var det ganska exakt en mil att gå. Han ville som bostad istället hyra en kammare i fattighusbyggnaden vid kyrkan. Men eftersom bostäderna där var upptagna fick han rådet att försöka köpa sig en stuga så skulle han få hjälp att flytta den till lämplig plats i norra nämnden. Efter någon månad återkom han till stämman sedan han fått löfte om att få köpa en stuga. Löftet från stämman infriades på så sätt att han fick tillstånd att själv resa kring i norra nämnden och samla in bidrag för ändamålet. Villkoret var dock att om han avsade sig fjärdingsmannatjänsten så skulle stugan tillfalla hans efterträdare som boställe.

Sex år senare, i juli 1806, omnämns Jonas Forslund igen i rullorna, men den här gången i Svea Hovrätts domstolsprotokoll. Han har nämligen dömts till försummelse i tjänsten då en fånge lyckades rymma då denne stod under Jonas övervakning. I domstolsprotokollet står att läsa att fången var en soldat som hade dömts för andra resan stöld och inbrott samt förfalskning, och skulle avhysas till Älvsborgs fästning för att sona sitt brott. I väntan på transport dit skulle Jonas övervaka fången, men somnade varvid denne flydde genom ett fönster. Jonas dom blev fjorton dagar vatten och bröd på Uppsala Slotts häkte, eftersom han bedömdes för sjuklig för det alternativa spöstraffet, samt att mista sin tjänst som fjärdingsman.

I början av 1807 nämns i sockenstämmoprotokollet att Jonas Forslund med familj beviljats understöd ur fattigkassan. Jonas dör 1809, 48 år gammal. Då är hans yngsta dotter Eva, min farfars mormors mor, endast två år.



Del av Svea Hovrätts protokoll, dom mot Forslund, juli 1806.