Ännu mer från domböckerna: Olovlig brännvinstillverkning i Yvre

Farfars farfars mormors farmors mor Johanna Martelleur i Yvre i Tierps socken har nämnts vid ett par tillfällen tidigare här i bloggen. Hennes storasyster Maria Mickelsdotter Martelleur och mamma Kerstin Nilsdotter hamnade inför Tierps tingslags häradsrätt 1707 för att ha förolämpat en granne.

Den här gången förflyttar vi oss 33 år framåt i tiden, till år 1740. Missväxt i Sverige hade lett till en rad nödår. Den lilla mängd säd man lyckades skörda gick till stor del till brännvin istället för till bröd och spannmålspriset sköt i höjden. Till följd av detta blev all brännvinsbränning förbjuden. De hembränningsapparater som hittades skulle förseglas. Johanna Martelleurs dotter (och min ana) Anna Persdotter har gift sig med Mickel Ersson och bildat familj i Kastebo en bit söder om Yvre. I domboken hittar vi just Mickel, som tillsammans med sin far Erik Mickelsson står anklagade för att ha låtit bli att försegla sina brännvinspannor. Mickel försöker förklara att han pantsatt sin panna hos sin svåger, Annas systers man Johan Boivie.

Så flyttar vi fram till 1758. Åter råder spannmålsbrist i Sverige och regeringen utärdar ånyo ett förbud mot brännvinsbränning. Johannas make klensmeden Per Andersson Wretman har gått bort annandag jul året innan, och det är äldste sonen tolvmannen (och senare riksdagsmannen) Adrian Persson som har tagit över gården i Yvre. Den här gången återfinns både intriger och tjuv- och rackarspel i domboksprotokollet. Det är före detta kronolänsmannen Gabriel Rosenström med hustrun Magdalena Persdotter som står anklagade för brott mot brännvinsförbudet, men allt sker hos Adrian i Yvre. En Magdalena Larsdotter vittnar om hur hon går förbi brygghuset och hör på röster och ljud hur Adrian Persson och hans hustru Christina Eriksdotter håller på med något fuffens där inne. Dagen efter ser hon att lakan eller något liknande hängts för brygghusets fönster. Hon tycker det verkar misstänkt och uppmanar sin svåger, fjärdingsmannen Erik Andersson, att undersöka saken, men han vägrar. Det verkar som att Magdalena sedan kommer på och konfronterar Adrian med fru i hembränningstagen. Det är bl.a. nån kopparmojäng som ”står på sidan och rinner”. Hon möts av hårda ord och Adrian med fru nekar sedan till anklagelserna, tydligen med god hjälp från vittnet Pär Larsson som bl.a. säger att han inte sett fru Martelleur (dvs Johanna, Adrians mor och knutpunkt för olagligheterna) tillverka eller försälja brännvin ”ehuru ryktet därom går”.

Så småningom bekänner Johanna att hon tillverkat brännvin och använt mågen Mickel Erssons panna till detta. Gabriel Rosenström med hustru fälls för själva tillverkningen, medan Johanna Martelleur och hennes son Adrian och hans hustru fälls för att tillverkningen rent fysiskt skett på deras gård och att de på olika sätt varit behjälpliga och medskyldiga, bland annat för att de förvarat och undangömt bränningsutrustningen.

Tierps tingslags häradsrätt, Domböcker, SE/ULA/11545/A I/1 (1732-1758), bild 669

Mer från domböckerna: Bertil Andersson i Gundbo – den store rättshaveristen

Det handlar om farmors morfars morfars mormors morfars morfar Bertil Andersson från Gundbo, som ligger mellan Hillebola och Åkerby i den sydvästra delen av Österlövsta socken.

Bertil förekommer oväntat ofta i domböckerna och verkar ha levt ett minst sagt händelserikt liv med både många och bittra fiender.

Bertil Anderssons liv i sammandrag:

Född ca 1595, föräldrar är Anders Persson och Brita från Gundbo.
Gift ca 1630 med Gunilla Eriksdotter från Österänge.
1637 Löser ut syskonen från Gundbo när fadern dör.
1642 Stämmer Elingebor: Per Andersson har ridit ner säd för honom och brodern Olof har stulit hö. Båda fälls.
1645 Arv från länsman i Österänge.
1646 Vite satt för förolämpningar. 40 daler ömsesidigt mellan Bertil och Nils i Imundbo om de fortsätter bråka.
1646 Henrik Finne förolämpar Bertil inför tinget.
1647 Hustrun Gunilla dör.
1647 Stämmer Olof Andersson i Elinge på hö.
1648 Gifter om sig med Katarina Danielsdotter från Valnäs.
1649 Dömd för misshandel. Slagit Anders Tomasson i Hillebola.
1651 Anklagar Olof Andersson i Elinge (igen!) att ha huggit honom med svärd och fått ett blodssår. Olof för böta för detta. Bertil får samtidigt böta för falsk angivelse.
1660 Stämmer Olof Månsson för sår. Olof i Fälandbo har givit honom ett "hullsår" och får böta.
1664 Begär arv i Österänge åt barnen från första kullen.
1665 Säljer sin arvejord i Ändestebo, som han troligen haft arvsrätt på från modern.
1665 Tvistar om hustruns andel i Valnäs och anklagas för tidigare misshandel och överfall av Olof Danielsson i Valnäs.
1665 Får sin kvarndamm vid Åkerbyån sönderhuggen.

1666 Slagit för mycket hö, stäms av Sigfrid Olofsson i Tolbo.
1669 Misshandlad och okvädad av Larssons i Österänge och diverse av deras släkt när han försöker hävda sina barns arvsrätt där.
1670 Processar mot Österängebröderna för sina barns arvsrätt på mödernet i Österänge. Här nämns Anders Bertilsson och hans syster Anna i Håkansbo. Anna Bertilsdotter är min ana, och här bekräftas att Anna är dotter till Bertil.
1672 Österänge brinner. Flera gårdar i Österänge brinner ner under mystiska omständigheter. Bertil anklagas av Per Larsson i Österänge för branden men stämmer honom för förtal och vinner.
1673 Inför tinget om rätten till Gundbo.
1675 Död i Gundbo.

1691, efter Anna Bertilsdotters död, fortsätter Annas änkling Erik Larsson att processa om Gundbo. Annas och första maken Mårten Olofssons son Bertil Mårtensson förekommer 1688 i en tvist om Håkansbo vid tinget.

Stort tack till min niomänning Andreas Engström som har gjort ett stort jobb med att lusläsa domboksprotokoll i Österlövsta socken.

Bertil Anderssons damm i Gundbo 1655.
Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Uppsala län (C) EXIe:649 (1642-1646) Bild: 1460 Sida: 138

Bertils barn och syskon
Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Uppsala län (C) EXIe:681 (1677) Bild: 4520 Sida: 436

Mer om historiska förolämpningar

Jag tänkte spinna vidare på verbala förolämpningar förr i tiden (se Förolämpningar genom tiderna). 

Efter att ha gått igenom en dombok från Vendels socken åren 1615-1645 kan man konstatera att den största delen av de ärenden som togs upp vid tinget var just förolämpningar. Visst finns det annan spännande läsning också, t.ex. en fånge på Örbyhus slott, dömd för dråp, som hjälptes på flykten från sitt fängelse, men många av domarna handlar om småstölder, arvstvister och skador vid slagsmål, och relativt många om okvädningar, anklagelser och direkta förolämpningar. Jag kan inte låta bli att redovisa några av de jag tycker är de mest läsvärda.
Mina egna förfäder finns inte omnämnda i domboken mer än i några tråkiga överlåtelser av ägor, men det kanske bara är positivt...

Den 10 mars 1619: ”Hans i Libbarebo hadhe skeltt sin granne Per Erichsson för tiuf och Rackare, thett han inthet bewisa kunde vthan strax sin ord igen kallade wart derförs saack 6 mr.”

Den 8 oktober 1619: " Anna Matzdotter i Karby hade ropar hustro Walborgh för een sugga och suggerumpa, wart saak 3mr."

Den 28 juni 1623: "Lars Lifstensson kallade hustru Anna ormesalterska och en skamsäck, wart Lars saack 3 mr för hwarthere skeltzordh."

Den 1 december 1626: "Bencht Matzon i Burunghe hade kallat Jöran Eskilson i Öster Ekeby en hundher, rackare och prackare, det han eij nekade. Saker till 6 mr."

Den 9 oktober 1633: "Noch sakfälldes Pell Persson i Skarpekeby till böter 6 mr. för oquedensord i dedh han hade kallat Erich prophoss fogdekyssa och smöraskeslickare."