Valloner, bruksfolk och borgare i Tobo och andra ställen

Sedan tidigare har jag hittat vallonanor på farfars, farmors, morfars och mormors fars sida. På mormors mors sida har jag nu identifierat ytterligare en gren som bär till Vallonien.

Jag hade tidigare fastnat på mormors mormors morfars farfars mor Margareta Larsdotter i Götby i Tegelsmora. Jag kunde inte lista ut vilka hennes föräldrar var. Hon skulle vara född 1712, men födelse- och dopböckerna i Tegelsmora socken tar sin början först 1741. När man tittade närmare på dopvittnena till Margaretas och maken Erik Perssons barn kunde man se att det var oväntat många vittnen från Tobo, bland annat några som stod angivna som masmästarens son respektive dotter, Lars Eriksson och Maria Eriksdotter. Det skulle kunna vara en ledtråd, eftersom dopvittnena normalt bestod av den närmaste släkten (ofta farbröder, morbröder, fastrar och mostrar till barnet) eller de närmaste grannarna. Götby och Tobo ligger förvisso i samma socken, men det är ändå tillräckligt långt emellan (ca 4 km fågelvägen) för att det borde vara släktingar som kommit i fråga som dopvittnen i det här fallet.

Tobo bruk (eller Toboborg som det hette till och med 1700-talets slut) var vid den här tiden tillräckligt litet för att det skulle kunna vara möjligt att bläddra igenom husförhörslängden för tiden vid Margaretas födelse och framåt för att se om man kunde hitta hennes familj. Där hittade jag masmästaren Lars Gustafsson som får ganska många barn, bland annat en Margareta som i en senare husförhörslängd har anteckningen ”gift till Götby”. Därmed var saken klar. Dopvittnena som stod som masmästarens son och dotter visade sig vara Margaretas brorsbarn, vars far Erik hade efterträtt fadern som masmästare vid bruket. Ännu mer logiskt blir sammanhanget när jag inser att i en av födelsenotiserna för Erik Perssons och Margareta Larsdotters barn står Erik som ”brukskarl”. Han arbetade alltså åtminstone en del av sitt liv vid Tobo bruk trots att han bodde en bit därifrån, och hade således god chans att träffa en masmästardotter. Alternativt fick han jobb på bruket just för att hans svärfar var chef för järnproduktionen.

I dödsnotisen för Lars 1744 står han som gamle masmästaren Lars Gustafsson Fogman. Han föddes i Lövsta bruk 1657 och hans föräldrar var uppsättaren Gustaf Knutsson och Cecilia Larsdotter. Hans maka, och Margareta Larsdotters mor, var Margareta Sporrong. Hennes farfars far var Bertrand Sporrong som tecknade kontrakt i Liége 1625 för fyra års arbetare som smältare vid Finspångs bruk, och hennes farfar var Francois Sporrong som tecknade kontrakt 1627 i Liége för två års arbete som malmslagare vid Lövsta bruk. Båda blev kvar i Sverige resten av sitt liv. Se även I fäders spår – besök i Liège.

Lars Gustafsson Fogmans far Gustaf Knutsson Fogman föddes 1623 i Gävle, där hans far Knut Andersson var borgare. Gustaf arbetade som uppsättare (eller oppsättare som man skrev på den här tiden) vid Lövsta bruk. När en blåsning skulle göras i masugnen ansvarade uppsättaren för att rätt mängd kol, malm och kalk blandades i masugnen, enligt masmästarens anvisningar. Gustaf flyttade på ålderns höst in på hospitalet i Lövsta bruk, och hans liv slutar tragiskt vid 96 års ålder när ryssarna härjar på ostkusten sommaren 1719 och bränner ner större delen av bruket inklusive hospitalet. Se även Rysshärjningarna i Norduppland 1719.

Lövsta bruk har avhandlats tidigare på bloggen, men inte Tobo bruk. 1643 inköpte Louis De Geer hemmanet Toboda av kronan. Sonen Emanuel anlade en masugn här 1676. 1693 byggde Charles De Geer en ca 25 kilometer lång transportväg genom skogen från Tobo till Lövsta bruk. Tobo masugn tillhörde släkten de Geer till 1917, då den tillsammans med de Geers övriga bruk såldes till Gimo-Österby bruks AB. Driften upphörde 1925. Efter nedläggningen fortsatte området att utvecklas som industriområde, samtidigt som järnhanteringens anläggningar successivt revs. 1938 etablerade Monark en skidfabrik, och senare en radio- och TV-fabrik. Lilla Tobo var på 1950-talet en känd industriort, och 1958 utsågs det till Sveriges mest tv-täta samhälle av Expressen.

Tobo lät talas om sig även i sportens värld vid den här tiden. Den berömda Limexskidan, som var det dominerande skidmärket från slutet av 1940-talet till början av 1960-talet, tillverkades till en början i Tobo. Både Sixten Jernberg och Mora-Nisse åkte på den. Den sista storåkaren på dessa skidor var Assar Rönnlund, som vann Vasaloppet 1967 på sina Limex.

Tobo förknippas också med Eric Sahlström, riksspelmannen som bland mycket annat spred den moderna nyckelharpan och gjorde den känd. Eric var född i Vendel och hade ett jordbruk i Göksby i norra Tegelsmora, men tack vare att hustrun Anna var hemma och tog hand om familj och djur kunde han både komponera låtar, bygga nyckelharpor och komma ut och spela. Eric Sahlström Institutet invigdes 1997 i Tobo och är ett nationellt center för traditionell musik och dans.

Källor:
Tegelsmora kyrkoarkiv SE/ULA/11537/AI/2 (1735-1752) Bild 49
Österlövsta kyrkoarkiv SE/ULA/11818/EI/1 (1702-1768) Bild 163
Upplandsmuseet, Masugnsanläggningen vid Tobo bruk, km 515-2018, Per Lundgren
Arbetarbladet 10 juli 2015: Då var Tobo det mest tv-täta samhället
https://sv.wikipedia.org/wiki/Limex
http://leufstabruksarkiv.se/tobobruk/arkivinfo.htm
Eric J Sahlström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6318, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Ling), hämtad 2021-03-25