Pestens tid

Toussaint Guillaume som kom från Liège 1627 för två års arbete i Sverige blev kvar längre än så. Toussaint finns antecknad som räckarmästare både på Hillebola bruk och på Lövsta bruk.
Han fick åtminstone sju barn, och blir så småningom stamfader till en stor vallonsläkt Guillaume/Gilljam, framför allt koncentrerad till bruksorterna i norra Uppland.

Toussaint dör i pesten och begravs den 28 september 1657 i Lövsta.
Även sonen, masugnsarbetaren Israel Guillaume, och ett barn till denne dog i pesten samma år.
I kyrkoräkenskaperna för Österlövsta socken 1657 sammanfördes de som avlidit i pesten separat. Totalt avled omkring 60 personer som alla begravdes mellan 9 augusti och 11 november.

Pest är en infektion orsakad av bakterien Yersinia pestis. Den slår ut immunförsvaret, och infektionen kan leda till olika former av pest (böldpest, lungpest och blodpest), beroende på vilka organ som infekteras.

Den mest kända epidemin är förstås digerdöden, som drabbade Europa i mitten av 1300-talet. Större och mindre pestepidemier drabbade Sverige över 20 gånger mellan 1350 och 1713.
Efter 1657 skulle det dröja till 1710 innan nästa utbrott av pesten drabbade i Sverige. Det varade till 1713 och blev tack och lov den sista pestepidemin i Sverige.