Soldater, del 2: Potatiskriget

Fjorton år efter det olyckliga finska fälttåget är det dags för Upplands regemente att dra ut i krig igen. Sommaren 1757 beslöts det att Sverige skulle delta i kriget mot Preussen. Den 1 juli fick chefen för regementet order om att hålla 920 man marschfärdiga för omedelbar transport till Stralsund i Svenska Pommern (i nuvarande nordöstra Tyskland).

Hemma i Ekeby har Karl Ekholm fått tre barn med sin hustru Kerstin. Hon dör olyckligt i lunginflammation i maj 1752. Karl gifter om sig i november samma år med Brita Andersdotter. De har sommaren 1757 hunnit få ett barn, Anders, och förlorat Karl, den yngsta sonen från första äktenskapet, som dör i mässlingen 4 år gammal. Dessutom är nu Brita gravid med nästa barn innan Karl Ekholm blir beordrad att ta sitt pick och pack och bege sig mot samlingsplatsen vid Polacksbacken i Uppsala.

Den 27 juli 1757 ställer regementet upp på torget i Uppsala, iförda vita halsdukar och damasker, med pudrat hår och uppsatta mustascher. Orsaken till att kommenderingen står uppställda på Stora torget är med stor sannolikhet att landshövdingen ger ett avskeds- och lyckönskningstal inför avfärden. På kvällen den 2 augusti tågar man genom Stockholm, och på förmiddagen den 9 augusti avgår fem stycken transportfartyg. En vecka senare var man framme i Svenska Pommern.



Stora torget, Uppsala 27 juli 1757. Bild från Runslingan Nr 2 2005.

Kriget mot Preussen präglades av dåliga förberedelser, usel utrustning och bristfällig samordning. Sammanstötningarna med fientliga styrkor var tämligen få, och istället bestod arbetsuppgifterna av tålamodsprövande och mödosamma uppgifter som att vintertid hugga upp kanaler i isen i det milslånga sundet mellan fastlandet och ön Rügen. Sjukdomar härjade fritt bland trupperna, och skördade många offer. Efter fem långa år slöts äntligen fred med Preussen i maj 1762, en fred som inte medförde någon ändring av gränserna. Några tusen svenska soldater hade mist livet, de allra flesta av sjukdomar i fält, men nu kunde de överlevande ta sig hem igen.

Även farmors farmors farmors farfar Carl Olsson Solberg deltog i kriget, men i Västmanlands regemente, eftersom han bodde i Tärna socken på gränsen mellan Västmanland och Uppland.

Det viktigaste krigsbytet blev ett ganska oväntat sådant: potatis. Mycket tyder på att det var under och efter det Pommerska kriget som potatisen gjorde sitt verkliga uppsving bland allmänheten i Sverige. De indelta soldaterna, av vilka många även var torpare eller bönder, fick smak för knölen och tog med sig hem sättpotatis från Svenska Pommern.

Karl Ekholms dotter Greta, min mormors morfars farmors farmor, som låg i Britas mage när kriget började, föddes annandag jul 1757 och är alltså nästan 5 år innan hon får träffa sin pappa för första gången.

Källor:
Kungl. Upplands regementes historia. Utgiven av regementets historiekommitté. Uppsala, 1958.
Generalmönsterrullor.
Kyrkböcker i Vänge.