tisdag 15 november 2016

Valö - mer än en mast


I serien om anonyma socknar i Uppland är nu turen kommen till Valö. Socknen ligger i Östhammars kommun i den nordöstra delen av Uppsala län och hade 622 invånare år 2000.

Avsaknaden av en större centralort bidrar till anonymiteten, liksom i det tidigare exemplet med Morkarla. Största ort är Valö kyrkby. Andra orter är Rovsättra, Annö och Vamsta. I socknens västra del ligger Vigelsbo gruvor. I denna del av socknen gick Norrmon-Vigelsbo-Lövstabruks järnväg, vilket var en nordgående sidolinje från Dannemora-Hargs Järnväg. På järnvägen fraktades järn från bruket i Lövstabruk samt malm från Vigelsbo gruvor. Järnvägslinjen kan fortfarande skönjas genom bankar i den skogiga terrängen.
Valö socken består till största delen av mindre, flacka dal- och slättbygder, omgivna av vidsträckt, småbruten skogsmark. Den tornlösa stenkyrkan härrör troligen från 1400-talet.

Även om Valö för vissa kanske bara är en plats dit man skulle ratta in radiomottagaren (den 331 meter höga Valömasten står i närheten av Pålsmora), så finns det godbitar i trakten.
I socknen tillverkas nämligen nuförtiden en riktig delikatess. På Gullspira gård (som egentligen heter något så oromantiskt som Pålsmora 3) i den sydvästra delen av socknen, tillverkar man kanske den bästa getosten som går att hitta i den här delen av världen. Denna lilla snöbollsliknande färskost är definitivt värd en omväg för att få tag på. Uppsalabor kan finna den på Ostboden i Saluhallen.

I Valö har det funnits släkt på min morfars sida. Morfars mormors farfar Erik Jansson föddes 1794 i Uckerö, som ligger ca 1,5 km öster om Valö kyrka. Erik är äldste sonen till Jan Ersson och Anna Jansdotter, båda Valöbor sedan många generationer tillbaka. Anna dör i halsfluss när Erik bara är 6 år gammal. Det är Eriks yngre broder Jan Jansson som så småningom tar över gården i Uckerö. Erik flyttar istället en bra bit med den tidens mått mätt, till Månkarbo i Tierps socken, där han tjänar som dräng i några år innan han 1823 gifter sig med Stina Matsdotter från Väster-Ensta nära Tierps kyrka och flyttar till hennes föräldragård. 1829 flyttar de till Månkarbo och en egen gård. Stina dör sedan endast 25 år gammal i frossa, fyra dagar efter hon fött parets tredje barn. Året efter denna tragiska händelse gifter Erik om sig med Maja Persdotter. Maja föddes i Bondebo i Tierps socken, och har tjänat som piga på några olika platser i trakten innan hon blir styvmor till Eriks nu enda kvarlevande barn och så småningom mor till deras två gemensamma barn Per och Anna Kajsa. Per Ersson föds 1833 och är min morfars mormors far.

Om vi följer släkten bakåt i tiden istället, så finner man att Erik Janssons mormors mor Margareta Jansdotter kom från Vamsta i Valö. Hennes bror Per Janssons sondotter Anna Matsdotter gifter sig med en annan Erik Jansson, en bonde från Gålarmora i nordvästra delen av socknen. Deras äldste son Jan Ersson föds 1799 i Gålarmora och är alltså fyrmänning med min förfader Erik Jansson. Han kom att bli en av de mest mytomspunna spelmännen i Uppland. Mer om honom vid ett senare tillfälle.

Tilläggas kan att  mitt släktskap till Valö är bekräftat genom DNA. Erik Janssons far Jan Erssons dotter Anna från hans andra äktenskap är farfars farmor mor till en matchande person på FamilyTreeDNA.
Några platser i Valö i nordöstra Uppland



söndag 6 november 2016

Ur farfars fars dagbok - del 3: Allhelgonahelg

Alla helgons dag flyttades 1952 från söndagen till den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november och blev då samtidigt allmän helgdag. Allhelgonadagen infaller däremot alltid 1 november.
År 1905 var det alltså fortfarande söndagen som gällde som kyrklig högtidsdag. Vad passar då bättre än att redovisa ytterligare några rader från farfars fars dagbok. Alla dagar hände det inte så mycket att rapportera om, vilket kanske kan stämma än idag.

Söndag d 29 Oktober är jag hemma. Måndag å tisdag 30-31 Oktober gjorde vi varjehanda. Onsdag d 1 Nov – Torsd d 2 Nov mins jag ej så noga. Fredag och lördag d 4 Nov 1905 tröskade vi slut med gärdskornet. Allhelgonasöndag d 5 Nov är jag hemma. Måndag d 6 Nov var till Myrbotten och började på att göra en kolkoja. Arvid var hem till Bultebo och hjälpte far sin tröska. Tisdag d 7 var jag äfven sta på kolkojan Arvid var då med. Det var ett drygt arbete med den der kojan för jag måste bära varje bit fram.

Onsdag d 8 Nov var Arvid och Gottfrid ut på Tobo ängarne efter litet nyvälle som vi har haft kvar under både snö och regn så det var surlit. Jag var hemma och slaktade ett par lammungar. Torsdag d 9 var jag på marknan och skulle sälja lammen men dom var magra så jag fick ej mera än 50 öre kilo för dem. En måste jag bjuda ut på hemvägen och sålde dem vid Torslunda.

Imorgon d 10 nov om vi har helsan skall vi tända på å kola vid Myrbotten. Fredagen d 10 nov tände vi på å kola vid Myrbotten. Sörstu Jan skall kola åt oss der. Lördag d 11 kastade vi 14 tunnor grofkorn andra varfvet och bar opp på bovind. Om nätterna ligger jag vid Myrbotten. Idag söndag d 12 är jag hem ett litet tag, eljest är jag vid Myrbotten för mylan är i värsta laget.