måndag 3 december 2018

I Fjärdhundraland

Fjärdhundraland, eller ursprungligen Fjärdrundaland, var ett av de tre folklanden i nuvarande Uppland. De andra två var Tiundaland och Attundaland. Ett hundare var en indelning från vikingatid och tidig medeltid och syftade till ett visst antal krigare som varje område skulle ställa upp med i värnplikt. Fjärdhundra bestod av fyra hundare, Attunda åtta dito, och Tiunda följaktligen tio stycken hundare. Enligt Snorre Sturlasson var Tiundaland den rikaste och bästa bygden i hela Svitjod, och den gamle vise skalden och historikern kan man väl inte säga emot.

Fjärdrundaland omfattade Trögds, Åsunda, Lagunda, Torstuna och Simtuna härad, dvs hela nuvarande Enköpings kommun, södra delen av Heby kommun samt östra delen av Sala kommun.
När man idag talar om Fjärdhundraland menar man oftast den nordvästra delen av Enköpings kommun, som var en egen kommun mellan 1952 och 1971 (och då tillhörde Västmanlands län). Fjärdhundra kommun bestod då av socknarna Simtuna, Torstuna, Altuna, Frösthult, Österunda och Härnevi.

Centralorten i bygden är just Fjärdhundra, vars historia börjar så sent som 1906 då Enköping-Heby-Runhällens järnväg kom till. Detta föregicks av en diskussion om var stationen i området skulle ligga. Området kring Forsby, cirka 3 km öster om nuvarande Fjärdhundra, ansågs ha förutsättningar för att bli en centralort i bygden. Där fanns redan mejeri, tegelbruk, bryggeri och fyra kvarnar. Men en av de berörda markägarna ansåg att en järnvägsdragning skulle förstöra viktig odlingsmark och lyckades få både järnväg och station flyttad några kilometer västerut, till den plats där Fjärdhundra samhälle senare växte fram. Namnet på stationen togs efter folklandet Fjärdhundraland istället för det kanske mer logiska Simtuna, eftersom den placerades endast 1,5 km öster om Simtuna kyrka. Enköping-Heby-Runhällens järnväg kom för övrigt att bli ett av världshistoriens minst lönsamma företag. Redan året efter den högtidliga invigningen av järnvägen insåg man att inkomsterna inte skulle räcka till för att täcka kostnaderna. I februari 1909 upplöstes järnvägsbolaget formellt vid en extra bolagsstämma. Persontrafiken fortsatte dock, om än med ganska glesa avgångar, till 1959. Mellan 1963 och 1969 revs spåren mellan Enköping och Heby.

Alldeles i den västra utkanten av Fjärdhundra samhälle ligger Simtuna kyrka. Den är huvudsakligen byggd av gråsten och invigdes på 1200-talet. Kyrkan är nyrenoverad och återinvigdes 2011. Vid renoveringen lyftes de vackra målningarna av den s.k. Ärentunamästaren fram, och kyrkans interiör ger nu ett ljust och modernt intryck.

För att hitta anor i det moderna Fjärdhundraland måste jag gå tillbaka några generationer. Farmors farmor Edla föddes 1856 i Enköpings-Näs söder om Enköping, och hennes mormors mor Kajsa Persdotter var från Härled i Torstuna socken, ca 8 km öster om Fjärdhundra samhälle. För att hitta anor i Simtuna får vi gå till Edlas morfars mormor Sara Andersdotter, som föddes 1705 i Isby i Simtuna. Sara gifter sig med soldaten Jan Larsson Kark och flyttar till Lönsåker i Sparrsätra socken. Jan tillhör i det militära Karkesta rote, därav soldatnamnet Kark. Det finns inga anteckningar i soldatregistret om att Jan skulle ha varit ute på några äventyr, men jag tar för troligt att han var med på Upplands regementes uppdrag i öst; hattarnas ryska krig, se även
Strapatser i Finland.
Antagandet styrks av att Jan och Sara får barn med jämna mellanrum fram till oktober 1738 samt efter oktober 1744, men inga barn däremellan. Det sammanfaller med svenska arméns framryckning i Finland och Jans förmodade frånvaro i fält.

Simtuna kyrka


Simtuna kyrka, interiör
 


Folklanden. Rött=Tiundaland, Blått=Attundaland,
Grönt= Fjärdrundaland. Gult=Roden. Bild från Wikipedia.

torsdag 18 oktober 2018

En medeltida Storbjörn

Jag tänkte spinna vidare på min anmoder Brita Tomasdotter, som anklagades för häxeri men frikändes. Hennes far var ju häradsdomaren Tomas Olofsson i Orsbo, död 1691 vid 80 års ålder.
Nu finns det bevis för ytterligare tre säkra generationer före Tomas Olofsson. I ett domboksprotokoll från 1645 åberopar Tomas ett köpebrev från sin farfar, Mats Storbjörnsson i Orsbo. Utifrån den uppgiften får vi Tomas fars namn, det måste vara en Olof Matsson. Mats Storbjörnsson finns i jordaböcker från 1600 och 1611. År 1600 är han dessutom med och inventerar prästgården.

I ett domstolsprotokoll från 1624 gällande en arvstvist får man information som tar oss tillbaka riktigt långt i tiden. Där presenteras en stamtavla för en man vid namn Lars. Bland annat dennes son Lars Larsson, dennes son Storbjörn Larsson och dennes son, den tidigare nämnde Mats Storbjörnsson. Anfadern Lars är alltså Tomas Olofssons farfars farfas far och tillika min morfars farmors farfars farmors farfars morfars farfars farfars far. Sjutton generationer bort, det svindlar lite.
Att det är just i Orsbo i Österlövsta blir extra kul eftersom det är ett ställe som min mormor tillbringat en hel del tid, då både hennes föräldrar och farföräldrar bott här. Även en kusin till mormor bodde i Orsbo livet ut. Orsbo ligger några kilometer söder om Österlövsta kyrka.

Exakt födelse- och dödsår vet vi inte för de tidiga invånarna i Orsbo, men om man räknar några generationer tillbaka från de kända årtalen är det ganska säkert att Lars fanns i Orsbo redan omkring år 1540. Vad hände i övrigt i Sverige år 1540? Det handlar mycket om Gustav Vasa förstås. Han var kung sedan 1523 och hade några år tidigare slagit tillbaka Dackeupproret. Han låter anlägga Vadstena slott i den här vevan. Lite senare, 1544, blir Sverige ett arvkungadöme då systemet att välja kung avskaffas. Några år senare ger Gustav Vasa order om att börja bygga Uppsala slott. Lars kan ha varit jämngammal med Gustav Vasa, eller kanske något yngre. Lars föddes som katolik och var med under början av reformationen.


Stamtavla för Lars i Orsbo

söndag 9 september 2018

Häxprocesserna i Uppland

I Sverige avrättades omkring 400 personer för häxeri mellan 1492 och 1704. Av dessa inträffade de flesta fall under en kort men intensiv period; de åtta åren mellan 1668 och 1676, då den häxhysteri som kallas "Det stora oväsendet" bröt ut och orsakade en stor mängd häxprocesser i landet. Det är denna ökända period av intensiv häxjakt som är mest känd och utforskad och som brukar beskrivas i historieböckerna då man läser om häxprocesser i Sverige.
Den största omfattningen av den svenska häxjakten skedde i häxprocesserna i Torsåker i Ångermanland när 71 personer; varav 65 kvinnor (var femte kvinna i Torsåkers socken), 2 män och 4 pojkar halshöggs och brändes på bål den 1 juni 1675.

Inte heller Uppland var förskonat från häxprocesser. I juni 1675 stod fyra kvinnor inför rätta i Österlövsta socken. De anklagades för att ha spridit ut blåkullarykten om en kvinna som kallades

Brita i Valnäs. Eftersom jag har en hel del anor i de trakterna så skulle det inte vara helt långsökt om denna Brita fanns med i mitt släktträd. Och jo, hon skulle mycket väl kunna vara identisk med morfars farmors farfars farmors farfars mor som hette Brita och var gift med Johan Persson och mor till Per Jansson i Valnäs. Men hur skulle jag få bevisat att det var just hon det handlade om?
Jag hittade också en referens till en doktorsavhandling från 1918, där häxprocesserna beskrivs. Där står att läsa att ”… Detta skulle säkerligen betyda, att Brita, trots det att hon var dotter till häradsdomaren i Valnäs, skulle bli inblandad i trolldoms väsendet och icke undgå att bli livdömd…”. Brita var alltså dotter till en häradsdomare, en ledtråd att ta med sig i sökandet.

I Per Janssons dödsnotis står att läsa att fadern hette Johan Persson och modern Brigita, som är smeknamn för Brita. Jag lyckades leta upp fadern Johan Perssons dödsnotis från 1709, där hans föräldrar nämns och dessutom hustruns namn, Brita Tomasdotter, samt att hon dog 1697. Där står även att Johan varit tolvman under lång tid, vilket var goda nyheter. Sannolikheten är ganska stor att det inte duger med vem som helst för dottern till en häradsdomare. En tolvman skulle däremot kunna vara ett bra parti. Men Brita dog ju redan 1697, och död- och begravningsboken för Österlövsta börjar först 1702, så där går det inte att hitta någon information om vilka Britas föräldrar var.

Jag tittade då i släktforskningsprogrammet Ancestry, för att se om jag kunde få några tips från andra släktforskare som eventuellt hade forskat på samma personer. Där hade jag den stora turen att uppenbarligen vara tiomänning med en hängiven släktforskare från Västergötland, som enligt egen utsago ”tillbringat alldeles för mycket tid med att läsa domböcker från Österlövsta” (ytterst sympatiskt, tycker jag). I en dombok från 1697 framgår att Brita vill sälja sina arvslotter i Orsbo och Elinge, och styvfäderna till hennes bröder Lars och Olof Tomasson köper lotterna av henne å sina barns vägnar. Fadern till Lars och Olof Tomasson (och även Brita) är häradsdomaren Tomas Olofsson i Orsbo, och säkerligen den ende häradsdomaren som skulle kunna komma ifråga att vara till att vara i tjänst år 1675, eftersom han blev häradsdomare någon gång mellan 1651 och 1659 och fortfarande var domare 1686, vid 75 års ålder. I ett annat dokument från 1675 ser man hur Tomas Olofsson i Orsbo handlar till sig Elinge Norregård från sin hustrus systrar, just den norregård som sedan Brita Tomasdotter i Valnäs vill sälja sin andel i 1697. Nu hade vi bevis nog för att ”min” Brita verkligen var den anklagade. Efter jag kontaktat min tiomänning kunde han även leta upp domen från häradsrätten där vår anmoder Brita Tomasdotter frias från trolldomsanklagelserna.

De fyra kvinnorna, som var Britas grannar, hävdade dock att de bara hade upprepat vad en visgosse berättat, nämligen att Britas dotter for till Blåkulla. Så kallade visgossar spelade en central roll i ryktesspridningen. Dessa gossar var professionella häxletare som genom sin "synskhet" kunde se på människor om de var häxor eller inte. De utgav sig för att vara utskickade av kungen för att peka ut trollpackor. Genom en blandning av utpressning och tiggeri tjänade de sitt levebröd. Samma visgosse hade också sagt att Brita själv inte skulle få leva länge till, underförstått att hon skulle dömas till döden för sin inblandning i trolldomsväsendet. Så blev dock inte fallet. Rätten beslöt att fria Brita från misstankarna och förbjöd ytterligare ryktesspridning om henne.


När de första anklagelserna om blåkullafärder dök upp i Österlövsta var det alltså de som spred ut ryktena som bestraffas. Varken Brita eller hennes dotter råkade ut för några rättsliga sanktioner och trolldomsanklagelserna mot Brita utreddes aldrig av rätten.

Källor:
Kristina Tegler: Bland trollkonor och ryktesspridare
goksnarehistoria.blogg.se
Svea Hovrätt – Advokatfiskalen i Uppsala län EXIe:675 1673-1676 Bild 3700 / Sida 369
Svea Hovrätt – Advokatfiskalen i Uppsala län EXIe:709 1697-1697 Bild 10870 / Sida 1073
 
 
Brita Tomasdotter frias från trolldomsanklagelser 1675

 

tisdag 4 september 2018

Strömsbergs bruk – Upplands vita pärla

Några kilometer norr om Tierp ligger Strömsberg, ett av de bäst bevarade vallonbruken.
Sommaren lider ju mot sitt slut, men ett utflyktsmål att rekommendera till nästa år är Strömsbergs café som ligger i det gamla brukskontoret precis vid Tämnarån.

Strömsbergs bruk anlades på 1640-talet och lades ner 1920, men bruksmiljön är väldigt intakt. Det gäller såväl industribyggnader som arbetarbostäder. Bruket ligger väldigt vackert kring bruksdammen.

Vid Strömsbergs bruk har följande av mina anor bott och verkat:
Ff mf mf f Johan Jansson f 1732. Dagkarl vid Strömsbergs bruk vid sonen Jans födelse 1769.
Mm fm mm mf Jan Persson Tomt 1723 - 1804-11-08. Bruksarbetare, dagkarl och körare vid Strömsberg.
Mm fm mm mm f Mårten Henning ca 1683 - 1747-02-21. Hammarsmed, mästersven och bokare vid Strömsberg.
Mm fm mm mm ff Pierre Henning ca 1628 - 1727-09. Finns vid Strömsberg 1653-1706, räckarmästare.




Strömsberg tillhör Tolfta socken. I socknen har betydligt fler av mina anor bott än de som listas ovan, framför allt på morfars och mormors sidor. Den senaste av mina anor som var född i Tolfta var min mormors farmor Anna Helena Strömbäck som föddes på juldagen 1858 i Rocknö, som ligger cirka 1,5 km norr om Tolfta kyrka. Hennes föräldrar var båtsmannen Erik Ersson Strömbäck och Greta Johanna Ersdotter. Anna Helena gifter sig 1887 med min mormors farfar Frans August Sätterström och flyttar till honom i Åkerby bruk i Österlövsta.

Tolfta kyrka ligger vid landsvägen ca fem km norr om Tierps samhälle och är en vitmålad medeltida kyrka. Till utseendet påminner den mycket om grannen i Tierp, med skillnaden att Tolfta kyrka saknar hörnspiror.






fredag 26 januari 2018

Johan Falk: Dagsverkaren

Det skulle kunna vara en film om en fiktiv polis i Göteborg, spelad av Jakob Eklund. I min värld är dock Johan Falk någon helt annan, nämligen mormors farfars farfars farmors far.

Johan Olsson Falk föddes i april 1701 i Försäter i Österlövsta socken som äldsta barnet till båtsman Olof Jansson Falk och Karin Larsdotter. Johan gick inte i sin fars fotspår och blev militär, utan hans titel blev istället dagsverkare. En sådan kunde även gå under benämningarna daglönare eller dagakarl, och var en icke fast anställd arbetare som avlönades per dag. Förmodligen handlade det om kroppsarbete i någon form. I Johans dödsnotis i maj 1789 står det att han arbetade vid Åkerby bruk. Gissningsvis gick Johan de 2,5 km från hemmet i kyrkbyn Försäter till bruket i Åkerby varje dag och gjorde kortare eller längre jobb hos den som behövde arbetskraft för tillfället.

Johans Falks familj bestod av hustrun Malin Andersdotter och deras fem barn Karin, Olof, Maria, Anders och Johan. Malin kom från Elingeskogen på andra sidan Åkerby från Försäter sett. I hennes dödsnotis kan man läsa att hon ”fört en stilla läfnad”.

Det var inte helt vanligt att någon som inte var militär tog sitt sin fars militära namn (i detta fall båtsmansnamnet Falk, som hörde till Försäters rote), men Johan utgjorde ett undantag. Det namn man bar gav säkerligen en stark identitet även på 1700-talet, och visst ger Johan Falk helt andra associationer än Johan Olsson.