fredag 3 mars 2017

Det västgötska mysteriet – jakten på fäderneslinjen går vidare

Det var ett tag sedan sist jag skrev här. Under den tiden har ett jubileum passerats; den 19 februari var det 100 år sedan min farfar föddes, en av världens snällaste människor.

Jakten på hans förfäder går dock vidare. På det raka fädernet har det tagit stopp onödigt tidigt, eftersom min farfars farfars far är okänd. Jag har tänkt att med lite pusslande och detektivarbete (och kanske lite tur) ska nog det här gå att lösa i alla fall. Tack vare att två tremänningar till pappa har DNA-testat sig (se
100-årig släktgåta avslöjad), har jag fått ett antal matchningar på FamilyTreeDNA som säkerställt är ifrån min farfars fars sida. Flera av dem har väl utredda släktträd, och överraskande många har släkt nästan uteslutande i Västergötland. Eftersom min släkt övervägande kommer från norra Uppland, kändes det lite udda att upptäcka så mycket västgötar samlade på samma ställe. Misstanken började komma att det kanske är på just farfars farfars sida de kommer in.

En finess med att leta anor på det raka fädernet är att det finns ännu ett verktyg att ta till: Y-DNA, som ju enbart ärvs från far till son. Jag har länge varit ensam på en egen gren på Y-DNA-trädet, inom haplogruppen I-M253. Den som har legat närmast hittills har en uppskattad tid på 2700 år sedan våra grenar möttes. Men så en dag nu i februari kom en Y-matchning med genetic distance på noll, dvs det finns ingen skillnad i mutationer på Y-kromosomen. Detta betyder att vår gemensamma förfader förmodligen finns inom intervallet 300-1200 år, vilket eventuellt skulle göra det möjligt att faktiskt kunna söka efter en gemensam koppling i skriftliga källor. Den unika kvist på Y-trädet som vi befinner oss har fått beteckningen I-Y11887.

Jag tog förstås kontakt med denna matchning och frågade var denna persons fädernelinje härstammade från. Jag visste nästan svaret innan det kom: Västergötland. Faktum är att personen tillhör en stor och aktiv släktförening med väldokumenterad forskning. På fädernet kommer man tillbaka så långt som till 1500-talet.

Det som pågår nu är att företaget Yfull tolkar min matchningspersons data från Y-DNA-testet på djupare nivå genom att analysera STR (short tandem repeats), som är korta sekvenser av DNA (t.ex. TATT) som repeteras. Sannolikheten att två personer har samma antal repeterade sekvenser är väldigt liten, och skillnaden i antalet antas vara proportionellt mot avståndet i släktskap.

Om det skulle visa sig att vår gemensamme förfader föddes för 500 år sedan eller senare, börjar grävandet på allvar. Jag lovar att återkomma med uppdateringar i frågan framöver.