lördag 14 september 2019

Mer om historiska förolämpningar


Jag tänkte spinna vidare på verbala förolämpningar förr i tiden (
se Förolämpningar genom tiderna). 
Efter att ha gått igenom en dombok från Vendels socken åren 1615-1645 kan man konstatera att den största delen av de ärenden som togs upp vid tinget var just förolämpningar. Visst finns det annan spännande läsning också, t.ex. en fånge på Örbyhus slott, dömd för dråp, som hjälptes på flykten från sitt fängelse, men många av domarna handlar om småstölder, arvstvister och skador vid slagsmål, och relativt många om okvädningar, anklagelser och direkta förolämpningar. Jag kan inte låta bli att redovisa några av de jag tycker är de mest läsvärda.
Mina egna förfäder finns inte omnämnda i domboken mer än i några tråkiga överlåtelser av ägor, men det kanske bara är positivt...

Den 10 mars 1619: ”Hans i Libbarebo hadhe skeltt sin granne Per Erichsson för tiuf och Rackare, thett han inthet bewisa kunde vthan strax sin ord igen kallade wart derförs saack 6 mr.”

Den 8 oktober 1619: " Anna Matzdotter i Karby hade ropar hustro Walborgh för een sugga och suggerumpa, wart saak 3mr."

Den 28 juni 1623: "Lars Lifstensson kallade hustru Anna ormesalterska och en skamsäck, wart Lars saack 3 mr för hwarthere skeltzordh."

Den 1 december 1626: "Bencht Matzon i Burunghe hade kallat Jöran Eskilson i Öster Ekeby en hundher, rackare och prackare, det han eij nekade. Saker till 6 mr."

Den 9 oktober 1633: "Noch sakfälldes Pell Persson i Skarpekeby till böter 6 mr. för oquedensord i dedh han hade kallat Erich prophoss fogdekyssa och smöraskeslickare."


måndag 3 december 2018

I Fjärdhundraland

Fjärdhundraland, eller ursprungligen Fjärdrundaland, var ett av de tre folklanden i nuvarande Uppland. De andra två var Tiundaland och Attundaland. Ett hundare var en indelning från vikingatid och tidig medeltid och syftade till ett visst antal krigare som varje område skulle ställa upp med i värnplikt. Fjärdhundra bestod av fyra hundare, Attunda åtta dito, och Tiunda följaktligen tio stycken hundare. Enligt Snorre Sturlasson var Tiundaland den rikaste och bästa bygden i hela Svitjod, och den gamle vise skalden och historikern kan man väl inte säga emot.

Fjärdrundaland omfattade Trögds, Åsunda, Lagunda, Torstuna och Simtuna härad, dvs hela nuvarande Enköpings kommun, södra delen av Heby kommun samt östra delen av Sala kommun.
När man idag talar om Fjärdhundraland menar man oftast den nordvästra delen av Enköpings kommun, som var en egen kommun mellan 1952 och 1971 (och då tillhörde Västmanlands län). Fjärdhundra kommun bestod då av socknarna Simtuna, Torstuna, Altuna, Frösthult, Österunda och Härnevi.

Centralorten i bygden är just Fjärdhundra, vars historia börjar så sent som 1906 då Enköping-Heby-Runhällens järnväg kom till. Detta föregicks av en diskussion om var stationen i området skulle ligga. Området kring Forsby, cirka 3 km öster om nuvarande Fjärdhundra, ansågs ha förutsättningar för att bli en centralort i bygden. Där fanns redan mejeri, tegelbruk, bryggeri och fyra kvarnar. Men en av de berörda markägarna ansåg att en järnvägsdragning skulle förstöra viktig odlingsmark och lyckades få både järnväg och station flyttad några kilometer västerut, till den plats där Fjärdhundra samhälle senare växte fram. Namnet på stationen togs efter folklandet Fjärdhundraland istället för det kanske mer logiska Simtuna, eftersom den placerades endast 1,5 km öster om Simtuna kyrka. Enköping-Heby-Runhällens järnväg kom för övrigt att bli ett av världshistoriens minst lönsamma företag. Redan året efter den högtidliga invigningen av järnvägen insåg man att inkomsterna inte skulle räcka till för att täcka kostnaderna. I februari 1909 upplöstes järnvägsbolaget formellt vid en extra bolagsstämma. Persontrafiken fortsatte dock, om än med ganska glesa avgångar, till 1959. Mellan 1963 och 1969 revs spåren mellan Enköping och Heby.

Alldeles i den västra utkanten av Fjärdhundra samhälle ligger Simtuna kyrka. Den är huvudsakligen byggd av gråsten och invigdes på 1200-talet. Kyrkan är nyrenoverad och återinvigdes 2011. Vid renoveringen lyftes de vackra målningarna av den s.k. Ärentunamästaren fram, och kyrkans interiör ger nu ett ljust och modernt intryck.

För att hitta anor i det moderna Fjärdhundraland måste jag gå tillbaka några generationer. Farmors farmor Edla föddes 1856 i Enköpings-Näs söder om Enköping, och hennes mormors mor Kajsa Persdotter var från Härled i Torstuna socken, ca 8 km öster om Fjärdhundra samhälle. För att hitta anor i Simtuna får vi gå till Edlas morfars mormor Sara Andersdotter, som föddes 1705 i Isby i Simtuna. Sara gifter sig med soldaten Jan Larsson Kark och flyttar till Lönsåker i Sparrsätra socken. Jan tillhör i det militära Karkesta rote, därav soldatnamnet Kark. Det finns inga anteckningar i soldatregistret om att Jan skulle ha varit ute på några äventyr, men jag tar för troligt att han var med på Upplands regementes uppdrag i öst; hattarnas ryska krig, se även
Strapatser i Finland.
Antagandet styrks av att Jan och Sara får barn med jämna mellanrum fram till oktober 1738 samt efter oktober 1744, men inga barn däremellan. Det sammanfaller med svenska arméns framryckning i Finland och Jans förmodade frånvaro i fält.

Simtuna kyrka


Simtuna kyrka, interiör
 


Folklanden. Rött=Tiundaland, Blått=Attundaland,
Grönt= Fjärdrundaland. Gult=Roden. Bild från Wikipedia.

torsdag 18 oktober 2018

En medeltida Storbjörn

Jag tänkte spinna vidare på min anmoder Brita Tomasdotter, som anklagades för häxeri men frikändes. Hennes far var ju häradsdomaren Tomas Olofsson i Orsbo, död 1691 vid 80 års ålder.
Nu finns det bevis för ytterligare tre säkra generationer före Tomas Olofsson. I ett domboksprotokoll från 1645 åberopar Tomas ett köpebrev från sin farfar, Mats Storbjörnsson i Orsbo. Utifrån den uppgiften får vi Tomas fars namn, det måste vara en Olof Matsson. I riktigt gamla jordaböcker finns även en Storbjörn (ja, han heter så, inte Styrbjörn) Tomasson som ägde Orsbo 1545 och 1572. Mats Storbjörnsson finns i jordaböcker från 1600 och 1611. År 1600 är han dessutom med och inventerar prästgården.
Storbjörn Tomasson är alltså min morfars farmors farfars farmors farfars morfars farfars far. Femton generationer bort, det svindlar lite.
Att det är just i Orsbo i Österlövsta blir extra kul eftersom det är ett ställe som min mormor tillbringat en hel del tid, då både hennes föräldrar och farföräldrar bott här. Även en kusin till mormor bodde i Orsbo livet ut. Orsbo ligger några kilometer söder om Österlövsta kyrka.

Vad hände i övrigt i Sverige år 1545? Det handlar mycket om Gustav Vasa förstås. Han var kung sedan 1523 och hade några år tidigare slagit tillbaka Dackeupproret. Han låter anlägga Vadstena slott i den här vevan. Lite senare, 1544, blir Sverige ett arvkungadöme då systemet att välja kung avskaffas. Några år senare ger Gustav Vasa order om att börja bygga Uppsala slott.
Storbjörn Tomasson kan ha varit jämngammal med Gustav Vasa, eller förmodligen något yngre. Storbjörn föddes som katolik och var med under början av reformationen.

söndag 9 september 2018

Häxprocesserna i Uppland

I Sverige avrättades omkring 400 personer för häxeri mellan 1492 och 1704. Av dessa inträffade de flesta fall under en kort men intensiv period; de åtta åren mellan 1668 och 1676, då den häxhysteri som kallas "Det stora oväsendet" bröt ut och orsakade en stor mängd häxprocesser i landet. Det är denna ökända period av intensiv häxjakt som är mest känd och utforskad och som brukar beskrivas i historieböckerna då man läser om häxprocesser i Sverige.
Den största omfattningen av den svenska häxjakten skedde i häxprocesserna i Torsåker i Ångermanland när 71 personer; varav 65 kvinnor (var femte kvinna i Torsåkers socken), 2 män och 4 pojkar halshöggs och brändes på bål den 1 juni 1675.

Inte heller Uppland var förskonat från häxprocesser. I juni 1675 stod fyra kvinnor inför rätta i Österlövsta socken. De anklagades för att ha spridit ut blåkullarykten om en kvinna som kallades

Brita i Valnäs. Eftersom jag har en hel del anor i de trakterna så skulle det inte vara helt långsökt om denna Brita fanns med i mitt släktträd. Och jo, hon skulle mycket väl kunna vara identisk med morfars farmors farfars farmors farfars mor som hette Brita och var gift med Johan Persson och mor till Per Jansson i Valnäs. Men hur skulle jag få bevisat att det var just hon det handlade om?
Jag hittade också en referens till en doktorsavhandling från 1918, där häxprocesserna beskrivs. Där står att läsa att ”… Detta skulle säkerligen betyda, att Brita, trots det att hon var dotter till häradsdomaren i Valnäs, skulle bli inblandad i trolldoms väsendet och icke undgå att bli livdömd…”. Brita var alltså dotter till en häradsdomare, en ledtråd att ta med sig i sökandet.

I Per Janssons dödsnotis står att läsa att fadern hette Johan Persson och modern Brigita, som är smeknamn för Brita. Jag lyckades leta upp fadern Johan Perssons dödsnotis från 1709, där hans föräldrar nämns och dessutom hustruns namn, Brita Tomasdotter, samt att hon dog 1697. Där står även att Johan varit tolvman under lång tid, vilket var goda nyheter. Sannolikheten är ganska stor att det inte duger med vem som helst för dottern till en häradsdomare. En tolvman skulle däremot kunna vara ett bra parti. Men Brita dog ju redan 1697, och död- och begravningsboken för Österlövsta börjar först 1702, så där går det inte att hitta någon information om vilka Britas föräldrar var.

Jag tittade då i släktforskningsprogrammet Ancestry, för att se om jag kunde få några tips från andra släktforskare som eventuellt hade forskat på samma personer. Där hade jag den stora turen att uppenbarligen vara tiomänning med en hängiven släktforskare från Västergötland, som enligt egen utsago ”tillbringat alldeles för mycket tid med att läsa domböcker från Österlövsta” (ytterst sympatiskt, tycker jag). I en dombok från 1697 framgår att Brita vill sälja sina arvslotter i Orsbo och Elinge, och styvfäderna till hennes bröder Lars och Olof Tomasson köper lotterna av henne å sina barns vägnar. Fadern till Lars och Olof Tomasson (och även Brita) är häradsdomaren Tomas Olofsson i Orsbo, och säkerligen den ende häradsdomaren som skulle kunna komma ifråga att vara till att vara i tjänst år 1675, eftersom han blev häradsdomare någon gång mellan 1651 och 1659 och fortfarande var domare 1686, vid 75 års ålder. I ett annat dokument från 1675 ser man hur Tomas Olofsson i Orsbo handlar till sig Elinge Norregård från sin hustrus systrar, just den norregård som sedan Brita Tomasdotter i Valnäs vill sälja sin andel i 1697. Nu hade vi bevis nog för att ”min” Brita verkligen var den anklagade. Efter jag kontaktat min tiomänning kunde han även leta upp domen från häradsrätten där vår anmoder Brita Tomasdotter frias från trolldomsanklagelserna.

De fyra kvinnorna, som var Britas grannar, hävdade dock att de bara hade upprepat vad en visgosse berättat, nämligen att Britas dotter for till Blåkulla. Så kallade visgossar spelade en central roll i ryktesspridningen. Dessa gossar var professionella häxletare som genom sin "synskhet" kunde se på människor om de var häxor eller inte. De utgav sig för att vara utskickade av kungen för att peka ut trollpackor. Genom en blandning av utpressning och tiggeri tjänade de sitt levebröd. Samma visgosse hade också sagt att Brita själv inte skulle få leva länge till, underförstått att hon skulle dömas till döden för sin inblandning i trolldomsväsendet. Så blev dock inte fallet. Rätten beslöt att fria Brita från misstankarna och förbjöd ytterligare ryktesspridning om henne.


När de första anklagelserna om blåkullafärder dök upp i Österlövsta var det alltså de som spred ut ryktena som bestraffas. Varken Brita eller hennes dotter råkade ut för några rättsliga sanktioner och trolldomsanklagelserna mot Brita utreddes aldrig av rätten.

Källor:
Kristina Tegler: Bland trollkonor och ryktesspridare
goksnarehistoria.blogg.se
Svea Hovrätt – Advokatfiskalen i Uppsala län EXIe:675 1673-1676 Bild 3700 / Sida 369
Svea Hovrätt – Advokatfiskalen i Uppsala län EXIe:709 1697-1697 Bild 10870 / Sida 1073
 
 
Brita Tomasdotter frias från trolldomsanklagelser 1675

 

tisdag 4 september 2018

Strömsbergs bruk – Upplands vita pärla

Några kilometer norr om Tierp ligger Strömsberg, ett av de bäst bevarade vallonbruken.
Sommaren lider ju mot sitt slut, men ett utflyktsmål att rekommendera till nästa år är Strömsbergs café som ligger i det gamla brukskontoret precis vid Tämnarån.

Strömsbergs bruk anlades på 1640-talet och lades ner 1920, men bruksmiljön är väldigt intakt. Det gäller såväl industribyggnader som arbetarbostäder. Bruket ligger väldigt vackert kring bruksdammen.

Vid Strömsbergs bruk har följande av mina anor bott och verkat:
Ff mf mf f Johan Jansson f 1732. Dagkarl vid Strömsbergs bruk vid sonen Jans födelse 1769.
Mm fm mm mf Jan Persson Tomt 1723 - 1804-11-08. Bruksarbetare, dagkarl och körare vid Strömsberg.
Mm fm mm mm f Mårten Henning ca 1683 - 1747-02-21. Hammarsmed, mästersven och bokare vid Strömsberg.
Mm fm mm mm ff Pierre Henning ca 1628 - 1727-09. Finns vid Strömsberg 1653-1706, räckarmästare.




Strömsberg tillhör Tolfta socken. I socknen har betydligt fler av mina anor bott än de som listas ovan, framför allt på morfars och mormors sidor. Den senaste av mina anor som var född i Tolfta var min mormors farmor Anna Helena Strömbäck som föddes på juldagen 1858 i Rocknö, som ligger cirka 1,5 km norr om Tolfta kyrka. Hennes föräldrar var båtsmannen Erik Ersson Strömbäck och Greta Johanna Ersdotter. Anna Helena gifter sig 1887 med min mormors farfar Frans August Sätterström och flyttar till honom i Åkerby bruk i Österlövsta.

Tolfta kyrka ligger vid landsvägen ca fem km norr om Tierps samhälle och är en vitmålad medeltida kyrka. Till utseendet påminner den mycket om grannen i Tierp, med skillnaden att Tolfta kyrka saknar hörnspiror.






fredag 26 januari 2018

Johan Falk: Dagsverkaren

Det skulle kunna vara en film om en fiktiv polis i Göteborg, spelad av Jakob Eklund. I min värld är dock Johan Falk någon helt annan, nämligen mormors farfars farfars farmors far.

Johan Olsson Falk föddes i april 1701 i Försäter i Österlövsta socken som äldsta barnet till båtsman Olof Jansson Falk och Karin Larsdotter. Johan gick inte i sin fars fotspår och blev militär, utan hans titel blev istället dagsverkare. En sådan kunde även gå under benämningarna daglönare eller dagakarl, och var en icke fast anställd arbetare som avlönades per dag. Förmodligen handlade det om kroppsarbete i någon form. I Johans dödsnotis i maj 1789 står det att han arbetade vid Åkerby bruk. Gissningsvis gick Johan de 2,5 km från hemmet i kyrkbyn Försäter till bruket i Åkerby varje dag och gjorde kortare eller längre jobb hos den som behövde arbetskraft för tillfället.

Johans Falks familj bestod av hustrun Malin Andersdotter och deras fem barn Karin, Olof, Maria, Anders och Johan. Malin kom från Elingeskogen på andra sidan Åkerby från Försäter sett. I hennes dödsnotis kan man läsa att hon ”fört en stilla läfnad”.

Det var inte helt vanligt att någon som inte var militär tog sitt sin fars militära namn (i detta fall båtsmansnamnet Falk, som hörde till Försäters rote), men Johan utgjorde ett undantag. Det namn man bar gav säkerligen en stark identitet även på 1700-talet, och visst ger Johan Falk helt andra associationer än Johan Olsson.

torsdag 9 november 2017

Vendels järnvägsstation

Det här är ett återskapat inlägg av det från 1 september 2017, som jag råkade radera av misstag.

Det kom ett mail häromdagen från en person som hade läst mitt inlägg om Örbyhus och järnvägens tillkomst i bygden (se När järnvägen kom till byn - banvakter och banmästare). Läsaren hade en uppgift om att hans farfars far var stationsinspektör i Vendel, och undrade om jag visste något mer om var det kunde vara, möjligen Örbyhus? Jag funderade en liten stund, och kom sedan på att jag hade läst någonstans att det faktiskt funnits en station med namnet Vendel, trots att järnvägen bara snuddar socknen en kort sträcka längst i nordost. Och det är just dit vi ska bege oss, till ”andra sidan” Vendelsjön, som den östra sidan ofta benämns.

Om vi backar till 1870-talet då järnvägen mellan Uppsala och Gävle planerades, så var som jag tidigare berättat om ett av förslagen att dra banan över Vendelsjön. Istället drogs järnvägen öster om sjön, och en station anlades ungefär vid den punkt där de tre socknarna Vendel, Tegelsmora och Dannemora möts, snett över sjön från Örbyhus slott och knappt 5 km söder om det som skulle bli Örbyhus samhälle. Denna station kom vid banans invigning 1874 att heta Vendels station. Det sägs att en bred gata röjdes så att greven skulle få fri sikt mellan slottet och järnvägen.
Stationshuset med bostad för stationsföreståndaren kom att uppföras i Tegelsmora, godsmagasinet och båda stickspåren kom att ligga i Vendel, medan stationen förmodligen hade mest nytta för de boende i Dannemora.
Från och med årsskiftet 1899-1900 kom stationen istället att heta Knypplan. Redan 1911 uppsattes det första AGA-blinkljuset i signalen på Knypplans station. Den blev så småningom den blinksignal som varit längst i bruk i hela världen.
Knypplan blev en betydande knutpunkt i trakten under en stor del av 1900-talet eftersom även två länsvägar möts där.
Den 1 juni 1966 stängdes stationen och tillhörande hus revs, utom banvaktsstugan som såldes och flyttades hel (förutom taket) till ett sommarstugeområde utanför Uppsala. Knypplan blev då endast en mötesplats för tågen på den fjärrmanövrerade linjen. I och med att sträckan nu är dubbelspårig har även den funktionen upphört.

Tittar man i husförhörslängderna för Vendels station hittar man att min mailande läsares farfars far Viktor Bergström var stationsinspektör åren 1877-1881, innan han flyttar till Västerås.

Knypplans station. Bild från Vendelkråkan 1977.

I Knypplan har även en av traktens mer kända personligheter bott, nämligen Smultrongärds-Ida.
Hon hette egentligen Ida Gustafsson och föddes 1886 i Stoparbo vid Bergbyåsen i Vendel. Familjen flyttade 1888 till Smultrongärde, där fadern var torpare. Hon var duktig på att hantera dragspel och spelade tillsammans med sin bror Gustaf Gustafsson, ”Skorpstu-Gustaf” på danser och sammankomster. Ida spelade dragspel och Gustaf nyckelharpa. Hon spelade även ibland ihop med den kände riksspelmannen Erik Sahlström och uppteckningar har gjorts av de låtar som hon kunde. Bland dessa finns den kanske mest kända, Polska efter Smultrongärds-Ida:
https://www.youtube.com/watch?v=Fipwlg2xCSc

1925 byggde Ida ett hus i Knypplan som skulle komma att bli Knypplans handel. Hon flyttade även dit samma år och bodde där tillsammans med dottern och modern. Hon drev ingen handel själv utan hyrde ut åt olika handlare.
Hon avled 1962 vid Knypplan.

Men vad har allt det här att göra med min egen släkt? Jo, Viktor Bergströms efterträdare som stationsföreståndare i Vendel/Knypplan (det är föralldel ett par stycken emellan) åren 1890-1916 är Karl Johan Hedberg. Hans hustru Kristina Matilda Eriksson var född 1841 i Andersbo i Films socken, och hennes mormor var Anna Malmsten, född 1768 i Film. Namnet Malmsten har förekommit flitigt här i bloggen, och jo, Anna Malmsten är kusin med min mormors mormors mormors mormor Stina Malmsten i Söderskogen (se
Gruvarbetarna i Söderskogen).

Källor:
Vendelkråkan 1977, Vendels hembygdsförenings årsskrift: Järnvägstationen Vendel av Martin Mattsson.
Vendelkråkan 1987, Vendels hembygdsförenings årsskrift: Smultrongärds-Ida av Ingemar Eriksson.
Husförhörslängder i Tegelsmora: AI/18, AI/19, AI/20 och AI/21.
Banvakt.se: Knypplan.