Tragedin vid Sagån och lite mer om det pommerska kriget

Carl Olsson Solberg nämnde jag, närmast i förbigående, i inlägget om det pommerska kriget (se Potatiskriget). Carl, som är min farmors farmors farmors farfar, bodde i Tärna socken som ligger i Uppland men i Västmanlands län, mellan Sala och Fjärdhundra. Sockengränsen i väster utgörs av Sagån, som också i flera mil utgör gräns mellan landskapen Västmanland och Uppland. Just Sagån kom att utgöra plats för en dramatisk händelse i Carls liv. Mer om det längre fram.

Jag gav mig själv en bok i förtida julklapp, en mycket intressant skrift om Rotesoldaterna i Tärna, skriven av Carola och Hans Karlsson. De har gjort en fullständig kartläggning av samtliga soldater i Tärna socken, samt beskrivit soldaternas liv och förutsättningar i ett pedagogiskt och lättläst format. Boken gav mig inspiration att ta en närmare titt på Carl Olsson Solberg, som föddes 1728 i Åby soldatstuga i Lista i Södermanland, där fadern var soldat. Hur och varför han hamnade i Tärna är oklart, men 1754 blev han antagen som soldat i Väsby kompani i Västmanlands regemente, dit Tärnas soldater hörde. Då går han under efternamnet Berg, som då var soldatnamnet i Norr Hovberga rote. Året efter gifte han sig med Anna Persdotter, och de kom att få sju barn tillsammans.

Liksom för förfadern på mormors sida Carl Ekholm, som tillhörde Upplands regemente, kom sommaren 1757 att innebära en omvälvande händelse för Carl Berg. Sverige går med i kriget mot Preussen, det Pommerska kriget, och båda regementena blir beordrade att åka över till Svenska Pommern. Västmanlänningarna är först ut, och skeppas från Dalarö i juli. Upplänningarna får istället avgå från Stockholm, vilket man gör i augusti.

Det finns inga anteckningar om att Carl Berg var med om några strider i Pommern, men 1758 antecknades att han var ”Sjuk i Bergen”. Med största sannolikhet menas Bergen auf Rügen, som är den största staden på ön Rügen och som var svenskt mellan 1648 och 1814. Sjukdomar var väldigt vanligt bland trupperna och skördade många offer, men Carl överlever. I generalmönsterrullan för 1760 står att han begär och får byta namn till Solberg. Förmodligen kommer tillägget av gården Solbo, som tillsammans med Norr- och Sör Hovberga bildade den rote som Carl representerade. Solberg kom att bli rotens soldatnamn de kommande 100 åren, innan nästa byte till Håfberg.

Efter freden i maj 1762 skickas regementet hem till Sverige, men Carl blir möjligen kvar ett år till eftersom det i mönstringsrullan för det året står att hans plats var vakant. En hel del svenskar blev kvar i Pommern på grund av sjukdom eller fångenskap, och så kan även ha varit fallet för Carl. 1763 är han iallafall tillbaka på hemgården, till stor lycka för familjen.

Så till den ödesdigra fredagen den 20 december 1776. Föreberedelserna för jul var i full gång i Hovberga. Carl Solbergs son Carl Carlsson är då 13 år, och han och hans lillebror Anders som ska fylla 12 på juldagen, får i uppdrag att gå i ett ärende till sin morbror soldaten Göran Främst som bor på andra sidan ån i Österby och Kumla socken. Det är ingen lång promenad, bara cirka 2,5 km, och pojkarna har säkerligen gått den här sträckan många gånger förut. Men den här gången går det riktigt illa. Isen brister och Anders klarar inte av att ta sig upp, utan drunknar bara fyra dagar före julafton och fem dagar före sin födelsedag. I kyrkboken framgår föräldrarnas sorg med största tydlighet: Han har allt från födseln warit af Gud begåvad med god hälsa, och warit föräldrarna till fröjd och glädje. Kunde sin Christensdom och läste väl i och utan bok... Drunknade till sina föräldrars stora sorg och jämmer.

Efter denna händelse bodde Carl Carlsson kvar i Hovberga några år innan han flyttar cirka 20 km söderut till Sparrsätra norr om Enköping, där han går i sin faders fotspår och blir antagen som soldat, men han försörjer sig även som både skomakare och skräddare. Carl Carlsson Sparr är min farmors farmors farmors far.
Litteratur:
Rotesoldaterna i Tärna, Carola och Hans Karlsson.
Generalmönsterrullor
Kyrkböcker i Tärna och Sparrsätra

Skomakare och skräddare

Jag har i min släktforskning stött på många skomakare och skräddare. Ovanligt många, känns det som, utan att jag har något belägg för att så är fallet. Enbart bland de direkta anorna har jag 14 personer som antingen var skomakare eller skräddare (samt i ett fall faktiskt både och). Dessutom gick ju yrkena ofta i arv, vilket gör att det finns ännu fler om man inkluderar syskon och kusiner till mina förfäder.

Först lite förutsättningar för ”mina” skomakare och skräddare på den uppländska landsbygden. Om vi backar till 1600-talets början accepterades inte handel och hantverk ute på landsbygden, så hantverkare och handelsmän höll till i städerna, där de kallades för borgare. Bönderna höll dock naturligtvis på med hantverk och till en viss del handel, men främst då för husbehov. På 1680-talet fick några yrkeskategorier i begränsad utsträckning rätt att slå sig ner på landsbygden för att utföra sitt yrke. Det var framförallt skomakare, skräddare och smeder. De kallades sockenhantverkare och hade enbart tillstånd att verka inom "sin" socken. Det var sockenstämman som utsåg vilka som fick verka som sockenhantverkare i den aktuella socknen.

I näringsfrihetsförordningen från 1846 fick alla typer av hantverkare rätt att slå sig ner på landsbygden och där utöva sitt yrke. Sockenhantverkarna var inte anslutna till något skrå som i städerna, och det fanns heller inga krav på att de skulle ha kvalifikationer i form av gesällbrev. Sockenhantverkarna kallades även gärningsmän.

Det var inte ovanligt att man som hantverkare tog sig ett annat efternamn än det patronymikon man fick av sin fars förnamn. Detta skick började under 1500-talet i städerna, då man efter utländskt bruk antog familjenamn. Så småningom spreds det bland hantverkarna ut på landsbygden. Hantverkarnas efternamn var ofta hämtade från namn från naturen, ofta flerstaviga och för det mesta en kombination av två ord. I min släkt finns det några efternamn som jag antar är hantverksnamn från början, t.ex. Säterström, som kom att leva kvar i många generationer och senare blev till Zetterström, mormors efternamn som ogift.

De skräddare och skomakare jag hittat hittills:

Ff fm ff fm f Erik Larsson, född omkr 1690. Tierp. Skräddare.
Ff mm mf f Jon Jonsson 1732-1788. Farsbo och Djupa, Tierp. Skomakare och skolmästare.
Ff mm mf mf Lars Ströberg, född omkr 1690. Tierp. Skräddare.
Fm ff mf Mats Lundmark 1788-1859. Alunda och Tuna. Skräddare.
Fm ff mm f Per Persson 1767-1838. Alunda och Rasbo. Skomakare. Far till Långbacka-Jan.
Fm fm fm f Carl Carlsson Sparr 1763-1806. Sparrsätra. Skomakare, sockenskräddare och soldat.
Fm mf mm f Lars Löfström 1760-1832. Elinge, Österlövsta. Skräddare och järnvaktare.
Mf fm fm mm ff Johan Matsson Löfgren 1682-1767. Löten, Österlövsta. Skräddare.
Mf fm mf f Lars Persson Östlund 1740-1805. Väster-Ensta, Tierp. Skräddare.
Mm ff ff f Per Säterström 1760-1841. Skälsjön, Österlövsta. Skomakare.
Mm ff fm m fff Olof Olsson, född omkr 1680. Halldammen, Österlövsta. Skräddare.
Mm ff ff mf Bertil Säterberg 1727-1777. Lövsta Bruk, Österlövsta. Skomakare.
Mm ff ff mf f Anders Säterberg 1704-1781. Lövsta Bruk, Österlövsta. Skomakare.
Mm mm mf mf mf Per Larsson Fors 1682-1746. Försäter, Österlövsta. Skomakare och båtsman.
Litteratur:
Nationalencyklopedin, Äldre hantverk på svensk landsbygd.
Hantverk i Sverige. LT:s förlag i samarbete med Nordiska museet. 1989.

Släktforskningssafari

Här kommer ännu ett semestertips: åk på släktforskningssafari! Genom att göra avstickare från den vanliga eller planerade vägen kommer du att få se omgivningar och platser du inte skulle besökt annars. Det ger också en extra dimension till släktforskningen att stå på samma plats som ens förfäder levde. Som tur är tycker även min kära hustru att det är kul att se nya platser. Annars hade det nog inte blivit lika mycket safari.

På väg till den traditionella årliga herrgårdsweekenden i glada vänners lag nu i våras tog vi om en omväg för att besöka Sparrsätra, som ligger en knapp mil norr om Enköping. Där har förfäder till farmor bott i ganska många generationer. Orten har för övrigt en plats i historien då Slaget vid Sparrsätra utkämpades år 1247 nära kyrkan. Folkungarnas uppror mot kungen Erik läspe och halte slogs ner och, som det står i Skänningeannalerna, ”Upplands allmoge förlorade vid Sparrsäter segern och sin frihet, och man pålade dem spannskatt, skeppsvist och flera bördor".

Sparrsätra kyrka, Uppland

I samband med sommarens bilsemester blev det också ett par avstickare. En till Sandhult, en dryg mil nordväst om Borås. Där föddes mormors mormors mormors farmors morfar Bengt Andersson Sandman 1675. Han flyttade från Västergötland till Film i Uppland och tjänstgjorde där som korpral i Olands kompani, Upplands regemente. Det som slog mig när man kör omkring i de trakterna är att det är mycket mer kuperad terräng än hemmavid.

Sandhults kyrka, Västergötland

 

Ett släktrelaterat stopp blev det också på bilsemesterns sista dag. På hemvägen valde vi att ta 55:an genom Södermanland varpå jag raskt insåg att vi då skulle komma att passera Sköldinge, där farmors morfars farfar Anders Jönsson är född, liksom många av hans förfäder. Sköldinge ligger mitt i Södermanland, mellan Flen och Katrineholm. Kyrkan uppfördes så tidigt som på 1100-talet.

Sköldinge kyrka, Södermanland