Valö - mer än en mast



I serien om anonyma socknar i Uppland är nu turen kommen till Valö. Socknen ligger i Östhammars kommun i den nordöstra delen av Uppsala län och hade 622 invånare år 2000.

Avsaknaden av en större centralort bidrar till anonymiteten, liksom i det tidigare exemplet med Morkarla. Största ort är Valö kyrkby. Andra orter är Rovsättra, Annö och Vamsta. I socknens västra del ligger Vigelsbo gruvor. I denna del av socknen gick Norrmon-Vigelsbo-Lövstabruks järnväg, vilket var en nordgående sidolinje från Dannemora-Hargs Järnväg. På järnvägen fraktades järn från bruket i Lövstabruk samt malm från Vigelsbo gruvor. Järnvägslinjen kan fortfarande skönjas genom bankar i den skogiga terrängen.
Valö socken består till största delen av mindre, flacka dal- och slättbygder, omgivna av vidsträckt, småbruten skogsmark. Den tornlösa stenkyrkan härrör troligen från 1400-talet.

Även om Valö för vissa kanske bara är en plats dit man skulle ratta in radiomottagaren (den 331 meter höga Valömasten står i närheten av Pålsmora), så finns det godbitar i trakten.
I socknen tillverkas nämligen nuförtiden en riktig delikatess. På Gullspira gård (som egentligen heter något så oromantiskt som Pålsmora 3) i den sydvästra delen av socknen, tillverkar man kanske den bästa getosten som går att hitta i den här delen av världen. Denna lilla snöbollsliknande färskost är definitivt värd en omväg för att få tag på. Uppsalabor kan finna den på Ostboden i Saluhallen.

I Valö har det funnits släkt på min morfars sida. Morfars mormors farfar Erik Jansson föddes 1794 i Uckerö, som ligger ca 1,5 km öster om Valö kyrka. Erik är äldste sonen till Jan Ersson och Anna Jansdotter, båda Valöbor sedan många generationer tillbaka. Anna dör i halsfluss när Erik bara är 6 år gammal. Det är Eriks yngre broder Jan Jansson som så småningom tar över gården i Uckerö. Erik flyttar istället en bra bit med den tidens mått mätt, till Månkarbo i Tierps socken, där han tjänar som dräng i några år innan han 1823 gifter sig med Stina Matsdotter från Väster-Ensta nära Tierps kyrka och flyttar till hennes föräldragård. 1829 flyttar de till Månkarbo och en egen gård. Stina dör sedan endast 25 år gammal i frossa, fyra dagar efter hon fött parets tredje barn. Året efter denna tragiska händelse gifter Erik om sig med Maja Persdotter. Maja föddes i Bondebo i Tierps socken, och har tjänat som piga på några olika platser i trakten innan hon blir styvmor till Eriks nu enda kvarlevande barn och så småningom mor till deras två gemensamma barn Per och Anna Kajsa. Per Ersson föds 1833 och är min morfars mormors far.

Om vi följer släkten bakåt i tiden istället, så finner man att Erik Janssons mormors mor Margareta Jansdotter kom från Vamsta i Valö. Hennes bror Per Janssons sondotter Anna Matsdotter gifter sig med en annan Erik Jansson, en bonde från Gålarmora i nordvästra delen av socknen. Deras äldste son Jan Ersson föds 1799 i Gålarmora och är alltså fyrmänning med min förfader Erik Jansson. Han kom att bli en av de mest mytomspunna spelmännen i Uppland. Mer om honom vid ett senare tillfälle.

Tilläggas kan att  mitt släktskap till Valö är bekräftat genom DNA. Erik Janssons far Jan Erssons dotter Anna från hans andra äktenskap är farfars farmor mor till en matchande person på FamilyTreeDNA.

Några platser i Valö i nordöstra Uppland

Ur farfars fars dagbok - del 3: Allhelgonahelg

Alla helgons dag flyttades 1952 från söndagen till den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november och blev då samtidigt allmän helgdag. Allhelgonadagen infaller däremot alltid 1 november.
År 1905 var det alltså fortfarande söndagen som gällde som kyrklig högtidsdag. Vad passar då bättre än att redovisa ytterligare några rader från farfars fars dagbok. Alla dagar hände det inte så mycket att rapportera om, vilket kanske kan stämma än idag.

Söndag d 29 Oktober är jag hemma. Måndag å tisdag 30-31 Oktober gjorde vi varjehanda. Onsdag d 1 Nov – Torsd d 2 Nov mins jag ej så noga. Fredag och lördag d 4 Nov 1905 tröskade vi slut med gärdskornet. Allhelgonasöndag d 5 Nov är jag hemma. Måndag d 6 Nov var till Myrbotten och började på att göra en kolkoja. Arvid var hem till Bultebo och hjälpte far sin tröska. Tisdag d 7 var jag äfven sta på kolkojan Arvid var då med. Det var ett drygt arbete med den der kojan för jag måste bära varje bit fram.

Onsdag d 8 Nov var Arvid och Gottfrid ut på Tobo ängarne efter litet nyvälle som vi har haft kvar under både snö och regn så det var surlit. Jag var hemma och slaktade ett par lammungar. Torsdag d 9 var jag på marknan och skulle sälja lammen men dom var magra så jag fick ej mera än 50 öre kilo för dem. En måste jag bjuda ut på hemvägen och sålde dem vid Torslunda.

Imorgon d 10 nov om vi har helsan skall vi tända på å kola vid Myrbotten. Fredagen d 10 nov tände vi på å kola vid Myrbotten. Sörstu Jan skall kola åt oss der. Lördag d 11 kastade vi 14 tunnor grofkorn andra varfvet och bar opp på bovind. Om nätterna ligger jag vid Myrbotten. Idag söndag d 12 är jag hem ett litet tag, eljest är jag vid Myrbotten för mylan är i värsta laget.

Ur farfars fars dagbok - del 2: kallt och fruset

Den blöta början på oktober 1905 övergick i slutet av samma månad till rena vintern:

Söndag d 15 Oktober är det kallt och hopfruset och det ser ut som om vi intet skulle hinna plöja ifrån oss nu igen. Verner är hemma å hälsar på han har flyttat till Uppsala nu. I denna veckan mellan den 15-22 Oktober har det varit vinter, det har snögat och varit kallt. Måndag d 16 okt. kastmaskina vi råg. Tisdag den 17 och Onsdag d 18 bråkade vi lin. Torsdag d 19 och Fredag 20 var Arvid till kvarn och jag körde in ved, sen på afton var till Tobo med två gröppåsar som vi skickade till Söderfors.

Lördag d 21 tröskade vi råg så vi har slutat tröskat rågen nu. Söndag 22 Oktober är det bbfäst vid Fjellen få se om jag kan komma att gå dit i afton. Måndag d 23 Okt kastade vi rågen. Tisdag d 24 Okt skulle vi tröska korn men vi körde sönder tröskverket. Vi körde vandringsringen tvärt af.

Onsdag d 25 plöjde vi. Torsdagen den 26 plöjde vi äfven på Storedalen. Det går ej något bra för det är snö och vatten så det är så slaskigt. På Torsdag d 26 slaktade vi en sugga Fred. D 27 plöjde vi på framängen. Lördag d 28 hade Per Eriksson i Fastebo till hjelp att skrufva ihop hjulet på tröskverket. Snön har nu gått bort igen så det är nu sommar fast det är mycket med vatten och smutsigt.

Ur farfars fars dagbok - en blöt oktober

Min farfars far Johannes Persson skrev ner lite anteckningar om livet som torpare i Gåvastbo i Tierps socken. Vi kan konstatera att oktober månad var betydligt blötare för exakt 111 år sedan.

...Wretlings myrn och skulle plöja men det blef bara regn så vi måste köra hem. Söndag d 1 oktober eller Mikaelisöndag är jag hemma. I dag begrafver de Edéns hustru i Fjellen som har slutat sin jordevandring efter en långvarig sjukdom.
I denna veckan emellan den 1 Oktober och 8 Oktober har det regnat nästan hvarenda dag, så det är nu så mycket vatten så det står opp på ängen så vi kan ej plöja. Vi har nu fått tröskverket i ordning jemte skakverk. Så igår Lördag d 7 Okt så profva vi det och det gick bra. Skakverket är nog bra att hafva det å, fast det blir mycket boss i säden så det går allt sent att kasta.

Söndag d 8 Okt 1905 regnar det äfven och blåser och är ruskigt. Måndag d 9 Okt tröskade vi korn åt Boströms och körde grus i vandringen. Tisdag d 10 Okt var vi på Tobo ängarne och räfsade ihop nyvälle. Onsdag den 11 Okt hade vi Petter Larsson till hjälp å slaktade en tjur och en fåra. Torsdag d 12 var jag till marknan och sålde halfva tjuren som vägde 73 kilo och fick 45 öre kilo och fåret som jag fick 70 öre kilo för, så jag gav Arvid 20 kr, betalade mor 15 kr, köpte en gris 10 kr m m smått.
Fredag d 13 plöjde jag, lördag d 14 tröskade vi korn, hade Paul i Fjellen och Boströms pojkar till hjälp, var till Kellins i Källbo med ett halmlass som vi var skyldig dom. Arvid var till Bogärdet för Bokauktion på kvällen och handlade tre böcker åt mig, en liten bok som kallas bönens bok och en predikan af E J Lekman och var kallad Vinterkväll.

Länna bruk

Jag har tidigare skrivit om mormors morfars far Johan Gustaf Andersson och hans liv som arbetare i Uppsala i slutet av 1800-talet. Jag tänkte nu backa tillbaka ytterligare några år, till tidpunkten för mormors morfars födelse.

Året är 1874 då Anders Peter Andersson (kallad Per) föds. Hans far Johan Gustaf, mor Johanna och storebror Johan Vilhelm hade året innan flyttat från Östuna till bruksorten Länna (eller Lenna som det tidigare stavades) i Almunge socken 2 mil öster om Uppsala. Bruket befinner sig vid den här punkten i ett expansivt skede, så arbetsmöjligheterna är säkerligen goda för Johan Gustaf.

Efter rysshärjningarna kring 1720 då många uppländska järnbruk brändes, uppmuntrades att anlägga bruken mer utspritt. Detta, tillsammans med den goda vattentillgången i Länna, var avgörande för beslutet att bygga en masugn i Länna. År 1758 började bruket byggas och kom att leverera en stor mängd järn genom åren. 1876 drogs en smalspårig järnväg från Uppsala för att frakta gods till och från järnbruket i Länna. Järnvägen finns fortfarande kvar, och fungerar som museijärnväg för den för många välbekanta Lennakatten. Av bruksmiljön i Länna återstår idag endast en bruksgata med arbetarbostäder.

Johan Gustaf arbetar vid masugnen i Länna fram till 1875, då familjen flyttar till Rasbo. 1878 går sedan flytten in till Uppsala. (Se Arbetare i 1880-talets Uppsala)

Bruksgatan i Länna.

Två år sedan DNA-testet

Jag tänkte att det var dags att ge en uppdatering om läget med FamilyFinder-testet jag gjorde på Family Tree DNA för ganska exakt två år sedan. I skrivande stund har jag 666 matchningar/träffar, som jag alltså är släkt med på något sätt. De allra flesta på väldigt långt håll. Så här långt har jag lyckats hitta gemensam ana för sex stycken matchningar, mycket tack vare att ytterligare några nära släktingar har gjort testet senare. Den allra största upptäckten har jag ju berättat om tidigare: den dittills okände morfadern till en släktforskare i Skåne.

Uppskattat släktskap (av FTDNA)	Verkligt släktskap	Totalt delat DNA/ längsta block (cM)	Gemensam ana, föräldrar till min…	Ort och socken för gemensam ana
2nd - 3rd	2nd cousins once removed	207 / 68	Farfars far	Gåvastbo, Tierp
3rd - 5th	4th cousins twice removed	45 / 16	Farmors farmors farfar	Klista, Vårfrukyrka (Enköping)
4th - Remote	7th once removed (med farmor)	47 / 11	Farmors mormors farfars morfar	Bro, Tierp
2nd - 4th	5th cousins once removed	60 / 23	Morfars mormors farfar	Uckerö, Valö
2nd - 4th	4th twice removed	82 / 22	Mormors mormors farmor	Götby, Tegelsmora
2nd - 4th	5th twice removed	88 / 25	Mormors mormors mormors mor	Söderskogen, Film

Extra kul är det att konstatera att släktskap finns verifierat på samtliga av farfars, farmors, morfars och mormors sidor, och dessutom från flera olika uppländska socknar, från Vårfrukyrka i sydväst till Valö i nordost. Det känns väldigt tillfredsställande varje gång pappersforskningen bekräftas på det här sättet.

I fallet med det mest avlägsna släktskapet i tabellen kan det mycket väl vara så att det finns flera olika släktskap inblandade som bidrar. Om man ska kommentera hur bra algoritmerna på FTDNA uppskattar släktskap jämfört med verkligheten, så verkar det generellt vara en viss överskattning, dvs att släktskapet i själva verket är något eller mycket längre tillbaka. Det som förmodligen ställer till det är att Sverige är ett ganska litet land. Tittar man tillbaka 10-12 generationer, till år 1620, så hade Sverige endast ca 850 000 invånare, och från dessa härstammar de flesta av dagens snart 10 miljoner invånare. Alltså är det troligt att de flesta svenskar har kopplingar till varandra inom den tidsrymden, vilket kan ställa till det vid ett DNA-test. För personer med finska rötter verkar det vara ännu värre.

6 st bekräftade släktskap på 666 matchningar kan tyckas magert, men jämfört med många andra testade verkar det här vara ett helt okej utfall. Tillsammans med andra hängivna släktforskare är jag på spåren att reda ut ytterligare släktskap.
Och förhoppningsvis fortsätter det att rassla till.  Intresset för DNA i släktforskningen verkar vara stort just nu, med tanke på alla föreläsningar i ämnet och de böcker som kommit ut på senare tid.

Litteraturtips:
Peter Sjölund: Släktforska med DNA
Magnus Bäckmark: Genvägar: praktisk handledning till DNA-jämförelse i släktforskning
Karin Bojs: Min europeiska familj de senaste 54 000 åren

Hargs bruk och byggmästare Rafael Pousette

Hargs bruk har som så många andra järnbruk anor från 1600-talet. 1668 grundades bruket av riksamiralen Gustav Otto Stenbock, den ende svensk som grundat ett järnbruk i norra Uppland. Vid rysshärjningarna 1719 blev Harg ett lätt byte på grund av det utsatta läget vid havet. Bruket totalförstördes då, men återuppbyggdes senare och verksamheten återupptogs. Stångjärn smiddes fram till 1921, då den sista smedjan stängdes och skogsbruket tog vid.

Harg ligger vid riksväg 76 som går mellan Gävle och Norrtälje, ungefär en mil söder om Östhammar. Harg utgör en av landets bäst bevarande bruksmiljöer, och är väl värt ett besök om man har vägarna förbi. Man behöver inte ens svänga av riksvägen för att ta del av den vackra bruksmiljön. Bruket är privatägt, och vad jag vet ordnas inga visningar, men att ta en extra avstickare genom bruket ger ändå en fläkt av brukets storhetstid. Såväl herrgård, smedjor och arbetarbostäder är i gott skick.

Om man åker den gamla vägen från Hargs bruk mot Hargshamn (leta efter skylt Järnbod), kommer man efter ca 2 km till en vacker stenbyggnad i fem våningar. Det är just järnboden, som uppfördes 1758 av brukets byggmästare Rafael Claesson Pousette. I den nedre våningen magasinerades stångjärnet innan det skeppades till Stockholm, medan de övre våningarna tjänade som förvaringsutrymme till olika varor som anskaffats utifrån, främst spannmål. Har man tur kan man få se en konstutställning i den imponerande byggnaden med vackert läge vid Hargsviken.

Rafael Claesson Pousette var för övrigt min mormors farfars farfars morfars kusin. Han föddes 1711 i Lövsta bruk, som andra barnet till Claes Pousette, byggmästare i Lövsta, och hans hustru Catharina Bouvin. Rafael är även upphovsman till klockstapeln i Knutby, som också är bevarad än idag.

Även direkta förfäder har bott och verkat vid Hargs bruk. Mormors farfars mormors farmors far Karl Sporrong var räckarmästare i Harg fram till sin död 1763. Även hans far Bertram Sporrong arbetade som räckarmästare. De bodde vid Nerhammaren, där arbetarbostäderna står välbevarade än idag.

Järnboden i Harg