Farfars farfars
mormors farmors mor Johanna Martelleur i Yvre i Tierps socken har
nämnts vid ett par tillfällen tidigare här i bloggen. Hennes
storasyster Maria Mickelsdotter Martelleur och mamma Kerstin
Nilsdotter hamnade inför Tierps tingslags häradsrätt 1707 för att
ha förolämpat en granne.
Den här gången förflyttar vi oss 33 år framåt i tiden, till år 1740. Missväxt i Sverige hade lett till en rad nödår. Den lilla mängd säd man lyckades skörda gick till stor del till brännvin istället för till bröd och spannmålspriset sköt i höjden. Till följd av detta blev all brännvinsbränning förbjuden. De hembränningsapparater som hittades skulle förseglas. Johanna Martelleurs dotter (och min ana) Anna Persdotter har gift sig med Mickel Ersson och bildat familj i Kastebo en bit söder om Yvre. I domboken hittar vi just Mickel, som tillsammans med sin far Erik Mickelsson står anklagade för att ha låtit bli att försegla sina brännvinspannor. Mickel försöker förklara att han pantsatt sin panna hos sin svåger, Annas systers man Johan Boivie.
Så flyttar vi fram till 1758. Åter råder spannmålsbrist i Sverige och regeringen utärdar ånyo ett förbud mot brännvinsbränning. Johannas make klensmeden Per Andersson Wretman har gått bort annandag jul året innan, och det är äldste sonen tolvmannen (och senare riksdagsmannen) Adrian Persson som har tagit över gården i Yvre. Den här gången återfinns både intriger och tjuv- och rackarspel i domboksprotokollet. Det är före detta kronolänsmannen Gabriel Rosenström med hustrun Magdalena Persdotter som står anklagade för brott mot brännvinsförbudet, men allt sker hos Adrian i Yvre. En Magdalena Larsdotter vittnar om hur hon går förbi brygghuset och hör på röster och ljud hur Adrian Persson och hans hustru Christina Eriksdotter håller på med något fuffens där inne. Dagen efter ser hon att lakan eller något liknande hängts för brygghusets fönster. Hon tycker det verkar misstänkt och uppmanar sin svåger, fjärdingsmannen Erik Andersson, att undersöka saken, men han vägrar. Det verkar som att Magdalena sedan kommer på och konfronterar Adrian med fru i hembränningstagen. Det är bl.a. nån kopparmojäng som ”står på sidan och rinner”. Hon möts av hårda ord och Adrian med fru nekar sedan till anklagelserna, tydligen med god hjälp från vittnet Pär Larsson som bl.a. säger att han inte sett fru Martelleur (dvs Johanna, Adrians mor och knutpunkt för olagligheterna) tillverka eller försälja brännvin ”ehuru ryktet därom går”.
Så småningom bekänner Johanna att hon tillverkat brännvin och använt mågen Mickel Erssons panna till detta. Gabriel Rosenström med hustru fälls för själva tillverkningen, medan Johanna Martelleur och hennes son Adrian och hans hustru fälls för att tillverkningen rent fysiskt skett på deras gård och att de på olika sätt varit behjälpliga och medskyldiga, bland annat för att de förvarat och undangömt bränningsutrustningen.
Den här gången förflyttar vi oss 33 år framåt i tiden, till år 1740. Missväxt i Sverige hade lett till en rad nödår. Den lilla mängd säd man lyckades skörda gick till stor del till brännvin istället för till bröd och spannmålspriset sköt i höjden. Till följd av detta blev all brännvinsbränning förbjuden. De hembränningsapparater som hittades skulle förseglas. Johanna Martelleurs dotter (och min ana) Anna Persdotter har gift sig med Mickel Ersson och bildat familj i Kastebo en bit söder om Yvre. I domboken hittar vi just Mickel, som tillsammans med sin far Erik Mickelsson står anklagade för att ha låtit bli att försegla sina brännvinspannor. Mickel försöker förklara att han pantsatt sin panna hos sin svåger, Annas systers man Johan Boivie.
Så flyttar vi fram till 1758. Åter råder spannmålsbrist i Sverige och regeringen utärdar ånyo ett förbud mot brännvinsbränning. Johannas make klensmeden Per Andersson Wretman har gått bort annandag jul året innan, och det är äldste sonen tolvmannen (och senare riksdagsmannen) Adrian Persson som har tagit över gården i Yvre. Den här gången återfinns både intriger och tjuv- och rackarspel i domboksprotokollet. Det är före detta kronolänsmannen Gabriel Rosenström med hustrun Magdalena Persdotter som står anklagade för brott mot brännvinsförbudet, men allt sker hos Adrian i Yvre. En Magdalena Larsdotter vittnar om hur hon går förbi brygghuset och hör på röster och ljud hur Adrian Persson och hans hustru Christina Eriksdotter håller på med något fuffens där inne. Dagen efter ser hon att lakan eller något liknande hängts för brygghusets fönster. Hon tycker det verkar misstänkt och uppmanar sin svåger, fjärdingsmannen Erik Andersson, att undersöka saken, men han vägrar. Det verkar som att Magdalena sedan kommer på och konfronterar Adrian med fru i hembränningstagen. Det är bl.a. nån kopparmojäng som ”står på sidan och rinner”. Hon möts av hårda ord och Adrian med fru nekar sedan till anklagelserna, tydligen med god hjälp från vittnet Pär Larsson som bl.a. säger att han inte sett fru Martelleur (dvs Johanna, Adrians mor och knutpunkt för olagligheterna) tillverka eller försälja brännvin ”ehuru ryktet därom går”.
Så småningom bekänner Johanna att hon tillverkat brännvin och använt mågen Mickel Erssons panna till detta. Gabriel Rosenström med hustru fälls för själva tillverkningen, medan Johanna Martelleur och hennes son Adrian och hans hustru fälls för att tillverkningen rent fysiskt skett på deras gård och att de på olika sätt varit behjälpliga och medskyldiga, bland annat för att de förvarat och undangömt bränningsutrustningen.
 |
| Tierps tingslags häradsrätt, Domböcker, SE/ULA/11545/A I/1 (1732-1758), bild 669 |
