Dödsnotiser berättar om livet

Som släktforskare plöjer man igenom kyrkböcker av olika slag. I död- och begravningsböckerna får man reda på när en person avled och när han eller hon begravdes. En del dödsnotiser kan innehålla hela biografier, men oftast är de mer kortfattade. Har man riktig otur kan man ibland få läsa att den döde var "en dräng från Ålfors" och inget mer, inte ens namnet, och det är man ju inte så hjälpt av.

Men vissa präster var pigga på att skriva så mycket som möjligt om den döde, och det uppskattas verkligen så här några hundra år senare. Ett sådant exempel är vissa perioder i död- och begravningsböckerna i Söderfors. Jag tänkte att vi åter skulle stifta bekantskap med kolarna i Ingsån (se Fem generationer kolare och skogvaktare). Anders Andersson föddes 1711 i Ingsån och gifte sig 1736 med Brita Eriksdotter. De fick tre söner. Brita är sjuk i många år, men överlever ändå sin make. Det står i Anders dödsnotis 1765 att han "wårdat och hulpit henne med besynnerlig ömhet". När Brita sedan dör fyra år senare får man veta att hon "warit sjuk 24 år i swullnad och convulsioner". Då känns det bra att maken vårdat henne under den svåra tiden.

Ett annat exempel på när prästen har gjort ett utförligt jobb är när Anders och Britas son Erik Andersson Lundberg (min farfars farmors farfars far) avlider. Det verkar som om han vill vara säker på att komma till rätt ställe efter detta, för i hans dödsnotis står följande att läsa:
"Vid nattvarden annammade hade Pastor den sällsynta tillfridsställelsen att höra honom aflägga en trosbekännelse på en genom egen undersökning och jemförelse mellan Gl. Test. prophetior och det Nyas på Christum inträffade händelser förfärfvad öfvertygelse. Til hans minne förtjenar att hans egne ord anföras. De lydde sålunda: Jag har läst böcker, där man sökt bestrida sanningen af Jesu ankomst i Verlden; Jag företog mig til uplysnings vinnande, att genomgå Gl. Testam. skrifter, och fann, att så väl Ps 22:19 som Esaia 53:4 med följ. verser ej har på någon annän än Christus kunnat lämpas. Härigenom kände jag mig styrkt i min tro, och glad öfver min visshet. Uti denna tro afsomnade han också ofvan nämde dag, sedan han härstädes lefvat uti 60 år."

Källor:
Kyrkböcker i Söderfors