Ramhälls gruvor

Släktforskningssafari igen! Idag gick turen till en bortglömd gruvby i hjärtat av Uppland, Ramhäll.
I trakten av Ramhäll upptäcktes järnmalm den första gången 1742 och brytning pågick till mitten på 1760-talet. På 1830-talet påbörjades brytning på nytt och i större omfattning. 1942 köpte Stora Kopparberg gruvorna och gjorde stora investeringar. Driften upphörde 1975, då gruvorna lades ner.

Med järnvägen fanns via en smalspårig malmbana godsförbindelse med Dannemora och med Harg vid Upplandskusten, varifrån båttransporter kunde ske både för inrikes leverans och för export, inte minst till England och Sheffield. Ramhälls järnmalm var av lika hög kvalitet som den från Dannemora.

Idag bjuder Ramhäll på ett nästan kusligt monument över en svunnen industri. Som en jättelik sarkofag reser sig oväntat den stora gruvlaven mitt ute i den uppländska landsbygden. Det som finns kvar av malmbanan påminner nästan om romerska kolonner. Industribrutalism i all sin prakt. Här är några bilder från tidigare idag:
 

 

Johan Gustaf Andersson, min mormors morfars far, och hans liv som arbetare i Uppsala vid 1800-talets slut, har jag skrivit om här. Hans lillebror Vilhelm Andersson föddes 1852 i Nyvla, bodde några år i Stabby i utkanten av Uppsala och sedan i Karlsberg i Stadsskogen innan han år 1900 flyttade till Ramhäll i Alunda socken. Han jobbar där som gruvarbetare till sin död 1914. Vilhelm och hustrun Anna Lovisas dotter Hulda Katrina blir kvar i Ramhäll då hon gifter sig med gruvmaskinisten Per Johan Hellgren, som jobbar i gruvan till sin död 1930. Kanske finns någon av dem med på den här bilden på gruvarbetare vid Ramhälls gruvor från Olands kommuns bildarkiv, Upplandsmuseet: