Skomakare och skräddare

Jag har i min släktforskning stött på många skomakare och skräddare. Ovanligt många, känns det som, utan att jag har något belägg för att så är fallet. Enbart bland de direkta anorna har jag 14 personer som antingen var skomakare eller skräddare (samt i ett fall faktiskt både och). Dessutom gick ju yrkena ofta i arv, vilket gör att det finns ännu fler om man inkluderar syskon och kusiner till mina förfäder.

Först lite förutsättningar för ”mina” skomakare och skräddare på den uppländska landsbygden. Om vi backar till 1600-talets början accepterades inte handel och hantverk ute på landsbygden, så hantverkare och handelsmän höll till i städerna, där de kallades för borgare. Bönderna höll dock naturligtvis på med hantverk och till en viss del handel, men främst då för husbehov. På 1680-talet fick några yrkeskategorier i begränsad utsträckning rätt att slå sig ner på landsbygden för att utföra sitt yrke. Det var framförallt skomakare, skräddare och smeder. De kallades sockenhantverkare och hade enbart tillstånd att verka inom "sin" socken. Det var sockenstämman som utsåg vilka som fick verka som sockenhantverkare i den aktuella socknen.

I näringsfrihetsförordningen från 1846 fick alla typer av hantverkare rätt att slå sig ner på landsbygden och där utöva sitt yrke. Sockenhantverkarna var inte anslutna till något skrå som i städerna, och det fanns heller inga krav på att de skulle ha kvalifikationer i form av gesällbrev. Sockenhantverkarna kallades även gärningsmän.

Det var inte ovanligt att man som hantverkare tog sig ett annat efternamn än det patronymikon man fick av sin fars förnamn. Detta skick började under 1500-talet i städerna, då man efter utländskt bruk antog familjenamn. Så småningom spreds det bland hantverkarna ut på landsbygden. Hantverkarnas efternamn var ofta hämtade från namn från naturen, ofta flerstaviga och för det mesta en kombination av två ord. I min släkt finns det några efternamn som jag antar är hantverksnamn från början, t.ex. Säterström, som kom att leva kvar i många generationer och senare blev till Zetterström, mormors efternamn som ogift.

De skräddare och skomakare jag hittat hittills:

Ff fm ff fm f Erik Larsson, född omkr 1690. Tierp. Skräddare.
Ff mm mf f Jon Jonsson 1732-1788. Farsbo och Djupa, Tierp. Skomakare och skolmästare.
Ff mm mf mf Lars Ströberg, född omkr 1690. Tierp. Skräddare.
Fm ff mf Mats Lundmark 1788-1859. Alunda och Tuna. Skräddare.
Fm ff mm f Per Persson 1767-1838. Alunda och Rasbo. Skomakare. Far till Långbacka-Jan.
Fm fm fm f Carl Carlsson Sparr 1763-1806. Sparrsätra. Skomakare, sockenskräddare och soldat.
Fm mf mm f Lars Löfström 1760-1832. Elinge, Österlövsta. Skräddare och järnvaktare.
Mf fm fm mm ff Johan Matsson Löfgren 1682-1767. Löten, Österlövsta. Skräddare.
Mf fm mf f Lars Persson Östlund 1740-1805. Väster-Ensta, Tierp. Skräddare.
Mm ff ff f Per Säterström 1760-1841. Skälsjön, Österlövsta. Skomakare.
Mm ff fm m fff Olof Olsson, född omkr 1680. Halldammen, Österlövsta. Skräddare.
Mm ff ff mf Bertil Säterberg 1727-1777. Lövsta Bruk, Österlövsta. Skomakare.
Mm ff ff mf f Anders Säterberg 1704-1781. Lövsta Bruk, Österlövsta. Skomakare.
Mm mm mf mf mf Per Larsson Fors 1682-1746. Försäter, Österlövsta. Skomakare och båtsman.
Litteratur:
Nationalencyklopedin, Äldre hantverk på svensk landsbygd.
Hantverk i Sverige. LT:s förlag i samarbete med Nordiska museet. 1989.